Jag sade inte att det är ditt fel

Den här debatten - liksom en hel del andra - är ganska besvärlig eftersom det är mycket känslor inblandat. Den hamnar ofta på ett personligt plan eftersom det är individer som blir påverkade.

Det gör också att folk går i baklås. När andras vinklar framförs sparkar parterna ofta bakut och försvarar sin egen ståndpunkt envist. Detta är förödande i den här debatten där samarbete behövs snarare än polarisering.

Och jag har lyssnat på dig nu Valerie. Jag har läst din beskrivning av hur du mår. Jag har läst och tagit åt mig din berättelse av ditt liv... vilket jag verkligen inte avundas dig. Jag hoppas verkligen att så få människor som möjligt tvingas uppleva det där.

Du har min sympati Valerie... och du har mitt öra.

Men du har INTE - trots allt detta - min obegränsade lydnad eller min övertygelse om att du har rätt och att alla som inte håller med dig har fel. Ditt livsöde är gripande. Men jag kan - trots det - göra en egen analys och komma till egna slutsatser. Och detta måste du acceptera, precis som jag accepterar att du har dina egna åsikter.

Vill du höra vad jag - och andra - har att säga eller är det bara dina åsikter som gäller? Om så kan du sluta läsa nu. Räkna då också med att jag förmodligen inte läser dina inlägg i fortsättningen. Jag tänker nämligen inte slösa min tid på någon som vill ha hela "sanningen" för sig själv. Detta fungerar tvåväga. Jag lyssnar... och du lyssnar.

Sista chansen att sluta läsa nu om du finner detta oacceptabelt, Tänk på att jag kommer att säga saker du kanske inte håller med om. Vill du fortfarande läsa vad jag har att säga? Sluta annars läsa nu...

Så du är kvar? Bra.

Lyssna då på detta: INGEN - inklusive jag - jag sagt att ditt trassliga liv är ditt fel. INGEN har sagt att det är din skuld. Lär dig skilja på begrepp som "skuld", "orsak" och "lösning". Detta är helt skilda begrepp.

Det finns en orsak till varför du mår som du mår. Denna orsak går förmodligen att hitta inom dig... i de spår ditt liv har satt i dig. Dessa spår är det som gör att du reagerar destruktivt på H&M-annonserna.

Likaså finns också lösningen på ditt problem inom dig. För att du ska bli kvitt det här problemet så skall det till en förändring inom dig som gör att du inte längre får de här dåliga reaktionerna.

Men detta betyder INTE att detta skulle vara ditt FEL. Ingen har påstått detta.

Vems fel det är, är dessutom tämligen irrelevant. Som jag sade i ett annat inlägg är det lönlöst... ja tämligen idiotiskt att fixa skuld. Problemet löses inte för att vi har bestämt vems fel det är.

Ställ dig och peka på H&M och säg "Det är ERT fel". Vad blir bättre? Mår du bättre för det? Har du blivit kvitt ditt problem?

Riv ned affischerna och säg "Det är affischernas fel". Vad blir bättre? Mår du bättre av det? Eller kommer du att må lika illa så fort du ser något annat liknande?

Du säger att det var bra att Anja vandaliserade därför att det visade sig att någon brydde sig. Om det "bara" var det som gällde så undrar jag: Varför har du inte lyssnat på mig - eller folk som sagt liknande saker som jag - tidigare?

Jag bryr mig. Jag tycker att ditt problem skall fixas därför att ingen har gjort sig förtjänt av den där plågan. Men varför säger du då att jag inte bryr mig annat än om jag vandaliserar eller stöder vandalism av H&M-affischer? Finns det inte andra sätt att visa sig att man bryr sig? Eller påstår du att det enda sätt jag kan bry mig på är att bli vandal och hämningslöst göra allt du säger?

Det är åtminstone så jag ibland uppfattar denna debatt. Jag säger att jag tycker vandalism är fel... och får slängt i ansiktet "Jaså?! Så du bryr dig inte om alla tjejer som mår illa va!?" Är det konstigt i det läget att man blir lite anti till allt detta?

Visst bryr jag mig... men jag ställer inte upp på den här känslomässiga utpressningen som går ut på att jag måste säga "Ja, amen" till allt som de drabbade säger för att inte bli stämplad som en känslolös knöl som inte bryr mig.

Är du kvar Valerie? Lyssnade du på vad jag har att säga? Är du beredd att lyssna på vad andra - som inte har exakt samma åsikt som du själv - har att säga eller vill du ha hela scenen för dig själv? Jag väntar på ditt svar...

Av Michael Karnerfors 12 dec 2001 21:30