Ett möte efter tio år. Del 1

Trafiken är intensiv eftersom människorna är på väg till sina midsommarnöjen. Den mörka lite tjocka mannen och blonda knubbiga kvinnan i den vita Volvon ska till sin midsommar i Piteå, där de har hyrt en stuga vid havsbadet. De ska också träffa kvinnans mor Karin och brodern Hans under helgen.

- Hur långt är det kvar? frågar Kurt.
- Hm, ja vi har precis åkt genom Umeå, så det bör vara tjugotre, tjugofyra mil kvar! mumlar Stina och studerar kartan.

Stina viker ihop kartan och lägger den i handskfacket. Hon lutar huvudet mot nackstödet och tankarna om stan vilken sett henne växa upp virvlar. Staden som ligger så vackert med vatten skvalpande runt fötterna. Det var ändå tio år sen de var på besök. En hel del lär vara förändrat, speciellt Pite havsbad.

- Ska vi stanna och fika någonstans efter vägen?
Stina funderar:
- Ja, det går väl bra! Vi har ju inte så bråttom!
De stannar vid en vägkrog och köper kaffe plus två skinkmackor.
- Hur känns det nu, för dig att träffa din mamma?
- Det är lite obehagligt, säger Stina.
-Jag undrar om hon har tänkt om? Du är lycklig du, som inte har några syskon!
- Hm, trist med föräldrar som gör skillnad på barn, muttrar Kurt. Att vara ensambarn är inte så dumt men som unge var det långtråkigt.

När det är färdigfikat fortsätter de norrut.

- Såg du skylten? frågar Stina. Nu börjar vi närma oss Skellefteå!

De kör vidare under tystnad. Vägen drar över den blänkande Skellefteälven, rakt igenom stan. Snart är de ute bland granarna igen. En timme senare är de framme vid havsbadet och checkar in i sin röda stuga. Stuga förresten, den är som en mindre villa med alla bekvämligheter. Stina går runt och ser sig om:
- Vad tjusigt! utropar hon.
- Ja, det var värst så flott! Vad stort havsbadet har blivit! Såg du Stina, det nya hotellet? Bara en massa glas! Det måste ha kostat!
- Jojo, men det här huset är inte billigt heller! kontrar Stina och fortsätter, jag är hungrig, ska vi gå till glaskomplexet och se om vi har råd att äta. Annars får det väl bli en hamburgare. Men först ska bagaget in eller?
- Visst, visst!

Kurt går ut och börjar bära in väskor. Några minuter senare är allt på plats. De går ut, låser dörren och börjar den korta promenaden mot glashuset. Kurt och Stina hänvisas till ett fönsterbord av en trevlig hovmästare. När de får menyn kan de se att maten inte är så dyr. Kurt och Stina konfererar, jämför, beställer därpå in fläskfile med potatisgratäng, glass, kaffe och cacaolikör. Mätta och belåtna går Kurt och Stina i sakta mak till sitt hus. Innan de går och lägger sig slår Stina på storbildsteven som visar sena nyheter.

Det är midsommarafton i morgon.

Innan Stina somnar löper tankarna mot morgondagen, när hon ska träffa mamma Karin. Stina är orolig över hur det ska avlöpa, kommer Hans att vara nykter och pojkarna hans? Ja, Tomas han är väl inlåst fortfarande. Och Patrik, gud vet var han är. Det rycker lite i Stina och andhämtningen blir jämnare, hon glider in i sömnen. Klockan är tio på förmiddagen, Stina sover fortfarande men ser man efter spritter det lite lätt i hennes näsa. Kurt sitter på sängkanten och låter kaffelukten göra sitt.
- Gomorron älskling, säjer Kurt till Stina när han ser att hon har vaknat.
- Mm gomorron, va gott, kaffe!
Stina lutar sig mot uppallade kuddar och dricker kaffet i små klunkar.
- Vilken tid ska vi åka till din mamma? frågade Kurt.
- Det blir väl bra efter en dusch och frukost, sådär omkring tolv, säjer hon. Måste ringa och tala om vilken tid vi kommer.

Stina trycker på ringklockan, hon håller Kurt hårt i handen när dörren öppnas.
- Hej, säjer hon nervöst och tänker, ojoj vad liten mamma har blivit och tunnhårig. Kurt räcker fram handen och hälsar på sin svärmor.
- Välkommen, hälsar Karin. Vad roligt att ni kunde komma!
Hon bjuder in dem till ett dukat kaffebord och säjer:
- Hans kommer om ett tag!

Stina och Kurt sätter sig lite ängsligt, de ser att Karin har ansträngt sig med kakor och bullar. Det står till och med en prinsesstårta på bordet. Karin hämtar perkulatorn och börjar servera kaffet. Samtalet går lite trögt, Stina berättar om resan från Malmö. Kurt sufflerar. Karin pratar om Hans:
- Det är så synd om Hans, han har det inte lätt! suckar hon.
- Dricker han fortfarande? frågar Stina.
- Så du säjer, fnyser Karin. Han har bara lite problem med spriten. Han kan sluta när som helst, precis som pappa!
- Pappa! säjer Stina, men han dog ju...
- Nu ska du inte vara sån, Stina. Du har alltid kritiserat Hans och pappa.
- Jamen, han dog som alkoholist! Kommer du inte ihåg, han lades in på sjukhuset med fullt utvecklad delirium! Minns du inte?

Karin dricker en klunk kaffe, tittar ut genom fönstret, vänder sig mot Kurt för att säga något men kommer av sig. Stina ser förbluffad ut. Det kan bara inte vara sant, ser hon fortfarande inget, tänker Stina och tar en slurk kaffe. Hon håller fatet med tårtan i ena handen, tar en tugga. Just då öppnas dörren och Hans stiger på:
- Goddag i stugan! raljerar han. Ser man på lillsyrran!
Stina bara stirrar, det kan inte vara sant, som han ser ut!Smutsig, nergången och en jättelik ölmage, han är väl inte, jo...
- Hej på er, Hans sträcker ut labben, ni ser pigga ut?
Kurt hälsar med ett kraftigt handslag.
- Hej, säger Stina. Lutar sig bakåt och stoppar händerna i byxfickorna.
- Jaha! För fin för att hälsa, snäser Hans.
- Du är ju inte nykter!
- Jaja, fräser Hans tillbaka. Du kan ju sätta dig på dina höga hästar. Skitförnäm, sjuksköterska, baa.
- Ja, jag kan ju skryta med att jag har skaffat min utbildning på egen hand och inte supit bort hjärncellerna.
- Sluta nu, muttrar Karin. Hans rår inte för att det är som det är.
- Just det! fräser Hans.
- Jaja, suckar Stina och ångrar sitt utbrott. Det här kommer att bli en trevlig midsommar, jag ångrar att vi åkte hit. Det kommer aldrig att bli någon förändring. Mamma tycker fortfarande att Hans är bäst. Att det är män man ska satsa på. Vi får fira midsommar på havsbadet.
- Kurt, kom så går vi!
- Va, ska ni gå redan! Ni kom ju nyss! utropar Karin.
- Jamen för fan lillsyrran! Stanna nu, ni har ju åkt så långt. Vi ska på fest ikväll, till havsbadet hade jag tänkt.
- Till havsbadet! piper Stina. Nä, nä det vill jag inte! Vänder sig mot Kurt och viskar, Hans... spriten. Kurt lägger armen om hennes axel, mumlar, lugna dig.
- Jag ska hjälpa till och hålla ordning på Hans, viskar han i hennes öra. Det ska nog gå bra. Stina nickar. Mamma Karin serverar lite mer kaffe. Hans buffar Kurt lite kaxigt på ryggen.

©Kerstin Haugli.

Av Kerstin Haugli 12 dec 2001 20:47