Chansen kommer inte ofta

Hur skulle han ha betett sig? Det hade varit första gången. Ingen visste om det förutom han själv. Ingen aning om hur det gick till, men ändå en fruktansvärd längtan efter det. I tron om att aldrig få uppleva det underbara träffade han henne. Hon som han inte trodde fanns. Nu visste han att änglar fanns. Det fanns inget tvivel om det. Hon hade frälst honom och han log medan han lyssnade till "Redemption Song" av the greatest. Lauryn.

Förut hade allt gått emot men nu var allt som på moln. Det hade kommit från ingenstans och varit överallt. Rädslan för det okända hade nu fått vingar och flugit iväg. Vem kunde ha problem när det var så här. Förut var han den som ingen lade märke till. Nu var han kungen som alla såg upp till. Den som alla ville vara. Något som alla strävade efter att bli men sällan lyckades. Det hade kommit som en chock. Hur kunde någon vilja ha honom som var så fel. Eller som the big Håkan hade sagt. "Du måste vara sjuk. Du måste vara blind. För du ser inte hur fel jag är". För det var ju så han känt sig. Det var mycket som Håkan sa som man kände igen dig i. Han hade varit med om mycket, den mannen. Det måste han ha varit annars skulle han ju inte kunna veta hur det känns. Eller.

Hur som helst. Nu fanns inga problem kvar. Vad kunde gå snett. Framtiden var redan utstakad. Leva lyckliga tillsammans resten av livet. Det fanns inget annat. Efter regn kommer solsken heter det ju. Men vilken lycka varar för evigt? Allt skulle återgå till det vanliga. Han var ju den han var och hon insåg det snabbare än vad han trodde. Han var inte värd henne och det visste han. Därför vart det inte långlivat. Han gjorde snabbt slut på sin egen lyckas historia. Ett enormt misstag som han skulle få ångra för resten av livet. Ingen annan människa hade tackat nej till kontakt med det underbara. Hon ville ju verkligen ta del av hans själ. Hon ville göra den till det bättre och hon visste att hon skulle göra det. Men även de snällaste änglar är inte gjorda av nya chanser.

Han såg sig själv bli arg utan nåd och hon såg honom bli till något han egentligen inte var. Någon som levde utan kontroll över sig själv. Endast arg på sig själv men lät det gå ut över andra. Så var han straffad igen. Dränkt i sin egen lycka var han snabbt ner på jorden igen. Men inget skulle någonsin bli som vanligt igen. Han hade låtit chansen rinna förbi. Chansen som skulle kunna gett honom det liv han alltid velat ha.

Hon hade kommit som ur en dröm. Vackrare än livet. Nu levde hon sitt eget och andras liv. Lika lycklig som alltid. För henne existerade inte sorg. För det var hon som var lyckan. Han hade tagit sig tillbaka. Men nu som en annan människa. Han hade lärt sig något. Ta vara på den chans som kommer. Annars. Garanterat. Du kommer att ångra dig. Våga tro och hoppas!!

Av Markus Eklund 12 dec 2001 21:39