Jag är inte rasist...

Jag och förmodligen du har haft den ofattbara turen att bli upptagna i en skara på blott nio miljoner människor som får kalla sig svenska medborgare. Det är inte illa. Med detta medborgarskap har följt rätten att kalla sig svensk, vilket för de allra flesta av oss blivit en del av vår identitet. För dig och mig med svenska föräldrar och en svensk uppväxt blir denna identitet starkt färgad av en svårdefinierbar svensk nationalitet. Du som vuxit upp någon annanstans, eller har föräldrar som gjort det har logiskt nog delar av en annan nationalitet i det personliga bagaget. Dessa delar formar i sin tur din personliga identitet. Vi har alla en identitet, men ingen av oss samma som någon annan.

Jag blir alldeles rosenrasande när människor säger: "alltså missförstå mig inte nu, jag är inte rasist eller så, jag tycker bara det är fel när den svenska nationaliteten är på väg att försvinna." Det är den väl för i helvete inte alls!

Den finns där hos alla oss som föds här, som en del i vårt personliga bagage, och kommer så att göra under hela livet, och hela våra barns liv också. Det finns heller inget hot mot den annat än din och min eventuella önskan om en annan nationalitet. På samma sätt är det förstås med alla nationaliteter, de bara finns där och är näst intill omöjliga att komma bort ifrån. TV-reparatören kom till mig idag, han pratade på grov skånska om att han höll på Makedoniens fotbollslag under VM-kvalet, trots att han kom till Sverige som åttaåring på 60-talet.

Den lilla grupp vi tillhör, vi nio miljoner, har den turen att systemet vi lever i är baserat på tanken om den liberala demokratin. Därpå följer grundlagsbefäst yttrandefrihet. Detta innebär att alla får äta hur många köttbullar som helst, sjunga nationalsången när som helst, dansa hambo var som helst, och leva hur som helst. Men det finns också ett viktigt tillägg. Du ska inte inskränka någon annan människas möjligheter att göra samma sak, inte ens om nationalsången visar sig vara på danska eller turkiska. När du ser andra sätt att leva på som ett hot mot ditt eget är du redan halvvägs inne i ett auktoritärt tankesätt som i förlängningen gör dig, ja just dig, till en bin Laden.

Elddopet gällande din och min demokratiska övertygelse tydliggörs inte genom vårt egna nyttjande av det demokratiska systemets friheter. Det tydliggörs genom graden av respekt för andras nyttjande av detsamma.

Av Mattias Norling 11 dec 2001 10:36