Är din vän en bulemiker - säkra tecken

När jag började på gymnasiet blev en gammal klasskompis inlagd för behandling av bulimi. Vi i kompisgänget blev ganska chockade, eftersom ingen hade misstänkt att hon lidit av denna sjukdom. Jag började då fundera, HUR kan man egentligen veta om någon i ens närhet lider av bulimi, finns det några säkra tecken? Som ett uppdrag i en svenskakurs intervjuade jag tre tjejer som behandlats för bulimi. Tjejernas namn är och förblir anonyma. Intervjun gjordes i grupp för att få igång en diskussion. Nu, flera år senare, publicerar jag intervjun på Sourze i hopp av att någon kan dra nytta av den och hjälpa sin vän i tid. Svaren nedan är ett kortare sammandrag av intervjun:

Jag; Hur avslöjar man en bulemiker?

A; Det svåraste med att dölja bulimin var att dölja lukten på toaletten för den som skulle använda toaletten efter mig. Parfym blev en daglig vana. Jag sprayade lite i luften.

B; Precis samma sak gjorde jag! I början av sjukdomen spydde jag inte upp allt jag ätit, och då slapp man problemet eftersom det är magsyran som kommer upp sist när man spyr.

C; Att ha en pojkvän försvårade helt klart situationen. Man vill ju inte att handen och munnen ska lukta spya när man myser i soffan. Trots att jag tvättade mig med starkt doftande tvål och borstade tänderna så luktade det ändå.

B; Tandborstningen är ett bra sätt att avslöja en bulemiker. Att konstant borsta tänderna efter man varit på toa kan ge vissa indikationer. Eller så är personen bara väldigt renlig av sig. För att inte tala om problemet med dåligt spolande toaletter!

C; Det var alltid svårigheten med viss mat, att spola ned allt på en spolning. Oftast fick man spola flera gånger.

A; Jag vräkte ofta i mig ofantliga mängder mat innan jag gick på toa. Trots det reagerade inte personer i min omgivning på att jag ändå gick ned i vikt. I och för sig skämdes jag för att äta så mycket och åt på mitt rum eller när ingen var hemma.

B; Men det kan vara svårt att reagera på sådant då det faktiskt finns lyckostar som faktiskt kan äta hur mycket som helst, utan att lägga på vikt. Det lär vara genetiskt betingat.

Jag; Hur kom det sig att ni började banta?

B; Jag började banta tillsammans med mina kompisar, eftersom vi i tonåren såg hur populära smala tjejer var. Kompisarna var inte så uthålliga men jag lyckades bättre. Någonstans gick det dock snett och jag förlorade kontrollen.

A; Jag har nästan bantat så länge jag kan minnas. Jag var överviktig redan i barndomen och alla glåpord fick mig att få dåligt självförtroende. Jag misslyckades dock gång på gång och blev allt mer tjock. När jag blev fjorton år tog jag mig i kragen och lyckades gå ner ordentligt i vikt och när jag började gymnasiet såg jag verkligen bra ut. Jag hade minskat min kroppsvikt med 15 kg och märkte hur mycket bättre jag behandlades. Folk lyssnade när man pratade och behandlade en med respekt. Tyvärr bröt jag benet på tre ställen i en olycka och kunde inte motionera som tidigare. Då började jag äta igen och gick snabbt upp i vikt. När jag sedan ville gå ner i vikt igen, började jag använda mig av den bulimiska metoden så att säga.

C; Jag blev förälskad i en kille i parallellklassen och inbillade att han skulle se mig om jag såg bättre ut. Så jag började banta under sommarlovet. När skolan började om till hösten hade han och hans familj flyttat till en annan stad.

Jag; Tack för er medverkan!

Av Ulrika Lundström 05 dec 2001 09:38