Jag mötte en pedofil

Aha tänkte jag då, de finns ju hela tiden mellan alla tillslag oxå... men de blir bättre och bättre på att gömma sig.

Varför blir man pedofil? Ofattbart och/eller psykologi av den svarta sorten?

Det finns väl flera olika sorter inom denna fruktansvärda kategori oxå... de som återupprepar samma slags hemska handlingar som gjordes mot dem som barn, om och om igen.
Sedan finns det nog sådana som tryckts ner av föräldrar eller andra så de känner makt genom att behandla barn på detta fasansfulla sätt. En sak har de i alla fall gemensamt; de utför fruktansvärt sjuka handlingar och förstör livet för dessa barn!

Jag mår illa så jag nästan kräks när jag tänker och hör vad barnen utsätts för - hur ska det då inte kännas för den som blir utsatt? Tvånget, lukter, smaker, ett enda stort NEJ!

Jag mötte en pedofil en gång... det var en liten man som verkade lite knepig.. men inte otäck eller farlig... bara väldigt ensam... Han pratade med min ena son, och de busade lite, jag tänkte då.. han är som ett barn själv... han fick bra kontakt med barn. Då visste jag inte! Hur hade jag tänkt om jag hade vetat?

Jag fick reda på det långt senare av en vän när vi pratade lite om allt möjligt... jag frågade hur är det med XXX som jag inte känner utan bara träffat genom andra bekanta nån gång...
- Va? sade hon. Vet du inte?
- Nej vadå??
- Han sitter i fängelse, för övergrepp mot sina egna och nån annans barn...

Han är pedofil! Orden ekade i mitt huvud... borde jag inte ha sett det? Borde jag inte märkt nåt? Eller vad det det jag gjorde? Bara att jag tolkade efter de ramar jag har och inte efter vårt sjuka samhälles ramar... Är det så det ofta är? En snäll men ensam person som får bra kontakt med barn... hur vanligt är det? Bakom våra fina fasader vad döljer sig? Hemska saker.

Jag mötte en pedofil... men jag visste inte om det... inte då!

Av Florence Hofvander 29 nov 2001 15:37