Rektorn på Högalidsskolan förstörde min skolgång

Den där vuxna personen som såg till att ens liv blev till ett helvete och stack in kniven så ofta han kunde där det gjorde ondast. Som använde sin makt till att se till att man kände sig dum och helt utan framtid. För mig hette den personen Sven-Erik Tuneholt, kallade Svempa. Han var studierektor på Högalidsskolan och den värsta jag visste.

Det var exakt tio år sedan och han har fått klättra ett pinnhål till i sin karriär och är nu rektor på skolan. Mig kommer han nog inte ens ihåg medan hans elaka ord fortfarande då och då ekar i mitt huvud. Jag var en vilsen fjortonåring som inte hade en aning om vad jag ville göra med mitt liv som de flesta fjortisar är, tyckte att livet var ganska så svart att jag inte visste bättre än att skolka. Samtidigt var jag en stark tjej som sa vad jag tyckte till mina lärare och var inte den mönsterelev som förväntades. Alltså att man skulle vara tyst på lektionerna, göra sina läxor och bara ta emot och helst inte ifrågasätta nåt. Jag ville prata och fråga och hade med mitt svarta inre inte alls den ro som krävs för att kunna lära mig allt om Gustav den andra Adolf eller vem det nu var.

Det räckte för att Svempa skulle döma ut mig. Fullständigt dumförklara mig, skicka mig till PBU och föreslå att jag skulle gå anpassad studiegång. Anpassad studiegång betyder att du arbetar fyra dagar i veckan och går i skolan den femte. Det kan kanske vara bra, förutsatt att du får ett arbete som du utvecklas av. Men sanningen är ju den att de arbetstillfällen som finns och är utvecklande är väldigt få för en fjortis.

Jag kommer aldrig att glömma elevvårdsmötet som jag och min mamma med tunga steg gick till den där höstmorgonen. Alla i skolledningen var där med Svempa
i täten. Mötet slutade med att jag grät, min mamma var fly förbannad och Svempa hade återigen sagt helt intelligensbefriade saker...

Jag fick byta skola, höjde mina betyg och resten är historia - en riktigt bra historia. Men det som gör mig mest upprörd och väldigt ledsen är att det var så många fler som var som jag. Men de hade inte en stark mamma som sa ifrån och
orkade kämpa. Och vad hände med dem? Jag vet att det har gått bra för några men jag vet också att en stor del inte har klarat av att skaffa sig ett bra liv.

Så, Svempa, nu är det min tur att förklara några saker för dig som du inte verkar ha förstått. Vi kan kalla det elevvårdsmöte för det är precis vad det här handlar om.
I skolan som du är rektor för finns det om jag får generalisera tre grupper av barn och ungdomar. De som dansar balett, värstingar och plugghästar. När dessa tre grupper möts händer det saker. Det skulle kunna vara väldigt bra och dynamiska saker men då skolan i årtionden har varit helt stenhård så är det mest fördomar, avund och svartsjuka som föds i Högalids korridorer. Det i sin tur föder mobbing som i sin tur går för långt och blir till helt vansinniga saker som misshandel.

Om du i stället för att gå omkring i korridorerna och döma ut de barn och ungdomar som faktiskt försöker och gör sitt bästa och bestämmer dig för att skolk, tjuvrökning och ogjorda läxor inte gör dina elever till ointelligenta
människor. Ja, då skulle det hända en hel bra saker. Men jag tror det är bäst att du går anpassad studiegång och tar dit en kompetent rektor som verkligen kan ge eleverna trygghet, utveckling och det stöd som den här blandningen av elever kräver. För de är värda det. För alla barn och
ungdomar borde ha rätten till att gå i en bra och utvecklande skola.

Av Hannah Widell 23 nov 2001 10:57