sourze.se

Nyliberaler tror inte på demokrati

De som i modern tid på bredast front ifrågasätter demokratin är nyliberaler. Deras propaganda har lyckats så väl att bara kommunister och nazister numer utpekas som demokratifientliga.

Nyliberaler ifrågasätter hela vår nuvarande demokrati med val, regering, förvaltning och åtföljande beslut och åtgärder. En av de mer tongivande nyliberalerna, Milton Friedman, vill använda författningen för att ändra samhället. Han vill till exempel införa ekonomiska rättigheter bredvid de medborgerliga. Alla regleringar av priser och löner ska förbjudas i grundlagen. Progressiv beskattning och företagsbeskattning ska aldrig vara tillåtet.

Oavsett om folket i fria val vill ha regleringar och beskattning så ska det alltså enligt Friedman vara förbjudet.

Nyliberalerna vill minska efterfrågan på statliga åtgärder över tiden med systematisk upplysning. Hur går detta till? Kanske avser nyliberaler den sortens metoder som näringslivet och de borgerliga partierna använde sig av på 40-talet för att inskränka statens verksamhet. Medvetet flyttades den politiska opinionsbildningen bort från den öppna politiska arenan, in bakom stängda dörrar till en inre krets av storföretagare och politiker. En del tyder på att det kanske till och med fanns en underrättelsetjänst i detta nätverk. Näringslivets tungviktare bekostade en mängd upplysningskampanjer av olika slag genom att bland annat stödja borgerlig press och borgerliga partier. Hela den massiva inblandningen i det politiska livet var hundra procent hemlig.

Vem vet vilka inre kretsar som finns idag? Vem vet vad som försiggår på företagens sammanträden? Eller i alla informella nätverk världen över? Nu som då undersöker ingen vilka politiska ambitioner näringslivet har. Det är uppenbart att det skett en maktförskjutning från folkvalda till företag, men inte hur detta har gått till. Det är väl förmodligen detta hemlighetsmakeri som kallas företagsdemokrati av nyliberaler.

Nyliberalerna, liksom den inre kretsen på sin tid, vill att de politiska beslutsmekanismerna slutligen ska användas inom endast tre områden - rättsväsende, ordningsmakt och försvar. Statens verksamhet ska med andra ord inskränkas till att upprätthålla individens ekonomiska och medborgerliga rättigheter.

Kommunister anser att det historiska förloppet oundvikligt leder till krig, exploatering och slaveri. I Sovjetunionen ansåg man det nödvändigt att skapa en förtrupp till den framtida revolution som en gång för alla skulle sätta stopp för detta. Förtruppen tog makten med en enpartidikatur. Partiet - den inre kretsen, om man så vill - hade ensamrätt på att avgöra vad som var rätt och fel i alla ideologiska frågor. Det är kanske främst denna elitism som är demokratifientlig. Samma elitism som återfinns inom nazismens myter och också inom islamismens - inte islams - teokratiska åskådning.

Nyliberaler är å andra sidan teknokrater. Tekniker och ekonomer ska fatta alla beslut medan arbetare blint ska anpassa sig efter dem. Denna egentligen ganska elitistiska syn döljer de ofta bakom begreppet "kompetens." Indoktrineringen har uppenbarligen lyckats. Många kräver idag att politiker ska vara "kompetenta". Visionärer - inom alla områden i alla världsdelar - har med journalistikens och propagandans hjälp degraderats till galningar.

I Kalifornien, en av USA:s rikaste stater, överstiger fängelsebudgeten den totala budgeten för samtliga universitet. En välfärdsstat är enligt nyliberaler ideologiskt oförsvarbar eftersom individen "berövas" sin frihet. Fängelser är antagligen ideologiskt försvarbara eftersom de "garanterar" individens frihet. Nyliberaler vill helt enkelt använda de pengar som finansierar välfärdsstaten till att bygga fängelser för de "inkompetenta".

Den digra notan för fängelserna i ett nyliberalt samhälle - till följd av krig, exploatering och slaveri - MÅSTE alla individer betala, i ekonomiska och icke-ekonomiska termer. Den digra notan för en välfärdsstat VÄLJER folket - i den demokrati nyliberalerna inte tror på - att betala.

Några lästips:
Pierre Bourdieu, "MOTELD Texter mot nyliberalismens utbredning"
Milton & Rose Friedman, "Kapitalism och frihet"
Miltion & Rose Friedman, "Frihet att välja"
Reidar Larsson, "Politiska ideologier i vår tid"
Niklas Stenlås, "Den inre kretsen"


Om författaren

Författare:
Henrik Hermansson

Om artikeln

Publicerad: 23 nov 2001 14:38

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: