Jag vill vara ett objekt!

Att vara ett objekt är fel. Det är fel. Det är förnedrande. Det är förslavande. Ja det är allmänt skitkasst att vara ett objekt.

Subjekt... det är det man ska va! Subjekt kan göra vad de vill. Det finns ingen som bestämmer över ett subjekt. Det är jättebra att vara ett subjekt.

Jag är en vit, heterosexuell man. Jag är 27 år gammal, halvvägs på väg att bli "gubbe". Det är ingen som objektifierar mig. Det är ingen som bedömer mig efter mitt utseende eller kön. Jag styr helt över mitt eget öde. Jag kommer sannolikt att bli chef eller liknande. Jag har makt. Jag är ett subjekt.

Och fy fan vad det suger...

Det finns ingen som spontant vänder sig om och visslar efter mig. Det är aldrig som tycker "läcker häck" och klämmer lite. Jag har aldrig blivit panikraggad. Det kanske låter skumt men jag VILL råka ut för det. Jag har så förbenat trist när inget sådant händer.

Dessutom allt detta förbannade ansvar. Jag ska vara driftig, ledare, förförare med mera. Jag ska kunna allt, för jag är ju MAN.

Tänk om jag kunde få ta lite objektsemester. Vad härligt det skulle vara om jag kunde få slippa alla satans förväntningar. Gud så skönt det vore om någon annan tog besluten åt mig ett tag. Så UNDERBART det hade varit om inte folk hela tiden rotade i mina inre egenskaper för att försöka dissekera vad för slags person jag är.

Förr var de flesta objekt... knegarobjekt som skulle vara duktiga små arbetsmaskiner åt godsherren eller fabriksägaren. Arbetsobjekt som kunde missbrukas till de stupade.

Sedan skiftade det hela så att männen blev allmänna maktsubjekt medan kvinnorna förblev skådeojekt.

Idag, i 2000-talets gryning ska vi alla vara duktiga små självständiga subjekt som ränner runt som skållade illrar och förverkligar oss själva med noll beroende av andra. Och jag tycker det suger... åtminstone för mig. Jag har i samtal med en del bekanta - både män och kvinnor - konstaterat att jag inte är ensam om att tycka detta.

Påtvingade roller är aldrig bra. Jag vill kunna välja. Jag vill själv kunna bestämma när jag är subjekt och när jag är objekt. Givetvis skall jag ändå behålla full respekt som människa hela tiden. Jag har i min tidigare artikel "Sexobjekt och människa" visat att detta är fullt möjligt.

Jag skiter nog egentligen i om jag är objekt eller subjekt, bara så länge folk minns att jag är människa. En människa... inte ett hjärndött male bimbo-objekt som man kan behandla hur som helst... inte ett fantastiskt übersubjekt som förväntas kunna allt och veta allt. En människa.

Så snälla, kan inte jag få vara ett objekt... ett litet tag i alla fall? Pretty please?

Av Michael Karnerfors 22 nov 2001 18:34