Direktörerna, våra nya fredsmäklare

Hur kommer vi åt diktaturer som konsekvent bryter mot mänskliga rättigheter? Vad gör vi när skurkstaterna struntar i FN:s och EU:s vackra deklarationer och konventioner?

Skicka dit direktörerna.

Det enda som kan få kineser att sluta med teve-sända massavrättningar är att utländska företag vägrar att bygga fabriker där man sysslar med sånt. "Money-talk" är det enda språk som skurkstater förstår vid sidan om "bombs & guns".

Dagens Alva Myrdal är en okänd direktör.

Världsförbättrare av den gamla Alva Myrdal-sorten kan skrika sig hesa och vifta med hur många rättighetskataloger som helst. Det kommer alltid att finnas makthavare som vägrar att leva efter våra fin-rumsregler. Men de måste ju äta. Åtminstone i de egna familjerna. De måste tjäna pengar. Därför är de intresserade av omvärldens gillande i ett avseende: de vill göra affärer med oss.

Vårt enda verkningsfulla sätt att kommunicera med skurkstater utan att ta till vapen är med kapitalismens språk. Det har allt fler börjat inse. Särskilt de som verkligen vill göra något och inte är förblindade av ideologiska skygglappar.

Därför har Amnesty bildat Amnesty Business Group. Företag som arbetar för mänskliga rättigheter i de länder där de är verksamma. Direktörer verkar i det tysta för en bättre värld.

Det tycker många är konstigt. Direktörer kan väl inte vara goda. Särskilt vänsterfolk tycker så. Världsförbättrare är ofta vänster idag. Den goda agendan är en antikapitalistisk agenda. Attac och liknande vänsterorganisationer målar upp de globala företagen som inkarnationen av det onda. Till och med ondare än den kommunistiska diktaturen Kina eller
Usama bin Ladin..

De självutnämnda goda är egentligen ganska nöjda med att allt är som det är. Det är ju själva kampen som är det viktiga - inte resultatet. Det fokuserar intresset på dem själva och deras organisationer. För många aktister är
själva aktivismen en livsstil. Bära plakat, skriva protestbrev och vara självbebespeglande god har varit tillräckligt. Fast allt fler börja tänka om.

- Politikerna har inte möjlighet att agera globalt, erkände utrikesminister Anna Lind vid ett seminarium om företag och mänskliga rättigheter. Utanför Europa är det svårt att påverka politiskt - lokal lagstiftning styr, menade hon.

Men hon var inte nöjd med att som politiker bara stå och titta på och hålla vackra tal. Hon ville göra något och var beredd att ge de globala företagen ett större ansvar för etik och moral. Det politiska globala vacuumet skall fyllas med de goda handlingskraftiga direktörerna. Money talks.

Dont send the marines - send the executives!

Av Elise Claeson 22 nov 2001 10:22