Ska Sverige ge bort 10 miljoner till grymma UCK?

De svenska skattebetalarna fick betala 10 miljoner kronor till kommissionens kostnader. Mycket få svenskar har läst rapporten och den har inte behandlats i något officiellt sammanhang. Nu har kommissionen kommit med en uppföljningsrapport. Den har om möjligt rönt ännu mindre intresse.

Carl Tham, kommissionens vice ordförande, och generalsekreterare vid Olof Palmes internationella centrum i Stockholm, skriver i tidskriften Palmecenter Magasin nr 5 att Kosovorapporten mötts av stort intresse. Kommissionen har bland annat medverkat vid ett 20-tal seminarier. Den ursprungliga Kosovorapportens huvudförslag, att Kosovo skall bli en självständig stat, förkastades av statsminister Göran Persson och utrikesminister Anna Lindh under Sveriges ordförandeskap i EU, när de vid toppmötet i Zagreb den 24/11 2000 deklarerade att någon egen statsbildning för Kosovo inte kommer att accepteras av EU.

Kosovokommissionen ansåg då rapporten kom ut, att UCK-gerillan utgjorde den politiska eliten i Kosovo. Hur fel det var blev tydligt när UCK:s politiska gren, tillkommen på uppmaning av Madelaine Albright, led ett katastrofalt nederlag i valet mot president Rugovas demokratiska parti i augusti 2000. Det var folkets revolt mot UCK:s terrorvälde, som också drabbat den kosovoalbanska civilbefolkningen i form av "beskyddarverksamhet" och tvångsuttagning av unga män till terroristgerillan, där ett nekande kunde betyda döden.

Kosovokommissionen ansåg att omvärlden måste ha förståelse för de terrordåd, i form av massmord och etnisk rensning, som begåtts och begås av kosovoalbanska extremister, mot etniska minoriteter i Kosovo. Dessa krigsförbrytelser rättfärdigades av Kosovokommissionen, eftersom de ansågs ha det kosovoalbanska folkets stöd. Återuppbyggnadsarbetet i Kosovo har gått mycket bra. Trots det är de ekonomiska problemen stora, säger Tham och, som om detta skulle ha något samband, tillägger han att de kvarvarande serberna fortfarande lever i enklaver. I själva verket bor de i getton, utan att kunna röra sig fritt, ofta utan både vatten och elektricitet, under ständigt hot från omgivningen och i en region där poliser och domare utgörs av "omskolade" terrorister. Tham undviker att nämna rasism och getton vid deras rätta namn. De serber som är kvar har bott i Kosovo i generationer. De har stannat trots uppenbar fara för livet. Till skillnad från kosovoalbanerna kan de serber som flytt inte återvända, trots att fredsöverenskommelsens FN-resolution 1944, tydligt gör klart att alla som flytt från Kosovo ska kunna återvända. Carl Tham skriver att FN-resolutionen, var en kompromiss, tillkommen för att få slut på kriget, men den ger inte någon grund för Kosovos framtid. Det är ett mycket anmärkningsvärt förhållningssätt till en FN-resolution av en tidigare minister i en svensk socialdemokratisk regering. Kosovorapporten föreslår en folkförflyttning. De serber som bor i de norra delarna av Kosovo kan inte få bo kvar där. Kosovoalbanerna kan aldrig bo tillsammans med serber, säger Kosovokommissionen. Kosovoalbanerna skulle då flytta söderut och det kan inte Kosovokommissionen acceptera. Den föreslår alltså att det tillstånd som Tham nu verkar beklaga och sägs bero på ekonomiska problem, anser kommissionen skall permanentas, det vill säga att serberna ska bo i bevakade "enklaver", fast i södra Kosovo. Den spillra av den icke albanska befolkningen, cirka 100 000 serber, numera förhållandevis små grupper av romer, och katoliker, som överlevt utrensningen efter Natos övertagande, är vad som återstår av dem som för 20 år sedan utgjorde nästan hälften av invånarna i Kosovo. Den som undrar varför merparten av den ickealbanska befolkningen lämnat Kosovo får gå till andra källor än Kosovorapporten, trots att den enligt direktiven skulle beskriva situationen i Kosovo före, under och efter kriget. Kosovorapporten är en partsinlaga för den albanska befolkningen i Kosovo.

Människorättsorganisationen Human Rights Watch´s rapport, Under Orders, från den 26/10 2001, omfattar alla folkgrupperna. Den visar att den albanska UCK-gerillan gjorde sig skyldig till allvarliga våldshandlingar i Kosovo under Natos bombningar april-juni 1999 och efter konflikten. Nato och väst har bidragit till våldet anser rapporten. UCK rövade bort och mördade tusentals civila under och efter kriget. Nato har inte lyckats hålla nere antalet civila offer. HRW anklagar UCK för att ha begått allvarliga våldsbrott också under 1998, såsom bortförande och mord på serber och albaner som ansågs samarbeta med staten. 1000 serber och romer har mördats eller försvunnit sedan Natobombningarna slutade i juni 1999. 500 civila dödades i Kosovo under Natos bombningar, april till juni 1999.

Rapporten tar också upp brott begångna av serbiska inrikestrupper och paramilitära grupper, men de är redan väl dokumenterade av medierna..

Det största problemet i regionen ligger inte i Kosovo utan i Makedonien, skriver Tham.

"Det albanska upproret i Makedonien hade inhemska grundorsaker, men med all säkerhet också stöd från olika grupper i Kosovo", medger han.

Tungt beväpnade UCK-terrorister och andra grupper från Kosovo anslöt sig i februari 2001 till de albanska rebellernas attacker mot civila, polis och regeringssoldat inne i Makedonien. Före den 11/9 2001 var en del av de nya grupperna ganska okända, till exempel al-Quaida och Mujahedin. De fanns dock redan på Natos lönelistor. USA stödde och stöder fortfarande UCK-terroristerna, som var deras allierade i bombkriget mot den jugoslaviska förbundsrepubliken, med moderna vapen, logistik och underrättelsetjänst. När terroristerna blev trängda vid attackerna i Arachinovo i Makedonien hämtades de med vapen och allt och kördes av Natopersonal i luftkonditionerade bussar tillbaka till Kosovo. Sida vid sida med terroristerna deltog sjutton CIA-män som militära instruktörer och en Mujahedingrupp i aktionen. Ändå hade Nato en överenskommelse med Makedoniens regering, att svara för att de kosovoalbanska terroristerna i Makedonien skulle avväpnas, innan de av USA och Nato och sedermera också av EU påtvingade "fredsförhandlingarna" med terroristerna skulle inledas.

Situationen är bisarr. Från ett FN-protektorat under Nato-ledning och beskydd, tillåts storalbanska terrorister och extremister blanda sig i en etnisk konflikt i ett litet, suveränt grannland.

UCK har begått otroliga grymheter mot civila, men trots dessa krigsförbrytelser har de ändå omvandlats till Kosovos Skyddsstyrkor Kosovo Protective Corps. Thams medgivande av den kosovoalbanska inblandningen i krisen i den lilla demokratiska staten Makedonien, den enda i forna Jugoslavien som fram till nu kunnat undvika krig, visar att ingen av Kosovokommissionens båda rapporter är trovärdig.

Synd på de tio miljonerna svenska kronor. De kunde kommit till bättre nytta.

Av Karin Wegestål 21 nov 2001 11:03