Att äta kakan och baka en ny!

Jag minns fortfarande hur vi satt i våra små bänkar och med tindrande ögon betraktade läraren när hon målade upp en tårta på tavlan och delade upp den i två ojämlika halvor. Hon förklarade för oss att den stora delen, det var den delen som vi la beslag på, och den lilla tillhörde U-länderna.

Världen var jätteorättvis och alla de små barnen nickade. Alla kände sig genast skyldiga till den orättvisa fördelningen och lovade att aldrig mer ta mer skolmat än vad man orkade få i sig. Att slänga mat som man inte orkade äta upp var tydligen ett uttryck för vårt överflöd och en del av förtrycket mot U-länderna.

Men jag var inte som alla de andra barnen. Tårta var ju bland det godaste som fanns och den ville väl inte jag dela med mig. Jag hade ju aldrig tagit något från ett U-land, jag hade ju aldrig ens varit i tredje världen. Varför stod lärarinnan där och försökte beskylla mig för att ta någons tårta som jag aldrig ens träffat?

Lärarinnans lösning på problemet var att vi skulle ge bort en del av vår bit till U-länderna och barnen nickade instämmande i takt förutom lilla jag. Jag ville ju inte ge bort något av det jag hade, vilket inte var mycket.

Mina föräldrar hade flytt från kommunismen i Ungern till Sverige, just för att de inte fick behålla det de arbetat ihop. Nu skulle de tydligen skänka bort det lilla som de skrapat ihop i detta för dem främmande land. Det gick inte ihop för mig.

- Varför kan man inte baka en till kaka, frågade jag då lärarinnan. Efter en kort paus som infann sig hos lärarinnan eftersom hon blev lite ställd över det oväntade mothugget så förklarade hon att kakan föreställde alla jordens tillgångar och att det inte gick att framställa mer av den varan.

Jag nöjde mig med det svaret, jag fick helt enkelt lita på de äldre, ända tills den dag jag började lära mig historia. För tusen år sedan så levde hela världen i misär jämförbar med dagens U-länder. Att ta sig därifrån till dagens samhälle kunde väl knappast ha skett genom omfördelning, det fanns ju inget att omfördela.

Det intressanta är att se vilka länder som föjldaktligen lyckades baka en egen kaka att leva på och vilka förutsättningar det fanns för bakandet. USA, de som har den största tårtan, har haft en konstitution och en grundlag som skiljer sig från alla andra länders vad gäller individuell och ekonomisk frihet och inskränkta maktbefogenheter för staten.

Det är just detta som genom historien varit ingredienserna för att baka en tårta. Och det är dessa ingredienser som måste ges till U-länderna. De måste få större handelsfrihet, mindre tullmurar och mindre regleringar och korrupta regimer och diktatorer måste störtas om de ska lyckas baka sin egen kaka.

Lösningen är inte att vi ger vår kaka till U-länderna, för vad händer när de ätit upp den biten? Ska vi då ge ännu mer av vår bit till dem? Och vad händer när vi inte har något mer att ge.

Då har vi backat 1000 år i utvecklingen. Så slopa kakteorin och lär barnen hur världens välstånd uppstått, inte hur vi ska förstöra den igen.

Av Daniel Somos 19 nov 2001 14:21