The Fuccon Family - japansk svart humor

Japansk stillbildsfilm om familjen Fuccon, en amerikansk barbiedocksfamilj som flyttar till Japan med intentionen att "leva som japanerna". Filmen är cirka 40 minuter lång och uppdelad i korta episoder bestående av hysteriskt rolig konversation till stillbilder av dockor arrangerade på olika sätt. Med stora plastleenden och rapp japansk dialog handlar det om allt från att sonen Mikey blir besatt av demoner till att pappan har en affär med en annan kvinna. Eller bara en dagstripp till ett nöjesfält. Miljöerna liknar mest färgglada dockhus av typen "Barbies dreamhouse". Karaktärerna genomgår ingen utveckling, i början av varje episod är allting som vanligt igen, fast i föregående avsnitt Mikey till exempel växt upp och skaffat barn.

Regissören heter Yoshimasa Ishibashi, och ingår i det japanska kollektivet Kyupi Kyupi, som står bakom TV-showen Vermillion Pleasure Night som blivit en succé i hemlandet. Ungefär som Papi Raul har sina korta inslag i Sen kväll med Luuk, dök familjen Fuccon först upp i Vermillion Pleasure Night. Filmen spelades in år 2000, och kommer inte visas i Sverige utöver Filmfestivalen.

Min favoritscen är när föräldrarna grälar, och börjar skrika avancerade förolämpningar som "det luktar illa från toaletten när du varit där" samtidigt som de ler intagande och kopplar strypgrepp på varandra med sina barbielemmar. Hela krocken mellan de fantastiskt roliga svordomarna och de oskuldsfulla dockorna är rysligt underhållande av någon outgrundlig anledning. Jag njuter bara av det faktum att någon har samma förfärligt dåliga humor som jag har. The Fuccon Family är en av de mest typiskt fulkulturella filmerna på årets Filmfestival, i den meningen att den avviker från traditionell film, utan att vara Bergmanskt oförståelig. Avvikande, på grund av sina dockkaraktärer och stiliserade miljö, fulkulturell för sin dagisnivåhumor inte långt ifrån The Simpsons och Monty Python. Det känns skönt med en film som lyckas fånga och illustrera det absurda i den västerländska kärnfamiljsdrömmen, med dess perfekta yta och alla dess fördomar, utan att bli övertydlig eller moraliserande långt ifrån faktiskt, det är svårt att upptäcka nåt budskap över huvud taget.

The Fuccon Family är definitivt sevärd, en klockren satir som kanske ibland kan kännas lite utdragen och tröttsam. Det fungerade nog bättre som korta inslag i en TV-show än som en film. Det roliga låg mest i de första episodernas överraskningsmoment över det absurda och de fåniga konversationerna, med helt orimligt långa meningar och neurotiskt krystade skratt. Denna helt skruvade ironisering över amerikansk familjelycka får fyra Knottbjörn av fem.

Av Kee Leong 14 nov 2001 10:35