Kvinnogris? Nä, feghet!

Tjejer anställer tjejer, killar anställer killar och "gubbar" anställer ännu fler "gubbar". Undantag finns förstås och det är dessa modiga personer som kompletterar istället för kopierar i anställandet, som jag beundrar.

Jag är tjej och har jobbat med både killar och "gubbar". De sistnämnda kan vara i alla åldrar och de flesta gubbar är födda på 40-talet. Det finns också gubbar som är yngre, d v s de killar som inte vågar annat än att gå i de gamla spåren där t ex könet har betydelse och inte kompetensen. Sorgligt, tycker jag!

Det finns också kvinnliga "gubbar", d v s alla de kvinnor som missunnar oss tjejer framsteg i karriären. Som exempel kan jag berätta följande: Jag fick mitt första chefsjobb i en mansdominerad bransch, i ett mansdominerat företag och hade inga problem med killarna - däremot blev jag utesluten ur gemenskapen bland tjejerna. Sekreterarna servade mig inte innan jag slängde pappersbuntarna i golvet och det blev tyst i korridoren när jag kom.

Jag har rest ganska mycket i mina jobb och har t ex aldrig blivit bemött på ett sämre vis för att jag varit tjej när jag rest i katolska och muslimska kulturer - tvärtom. Jag har då arbetat i kemibranschen och haft typiskt manliga massa- och pappersindustrin som kunder. De få könsmässiga nackdelar jag stött på är i Sverige och då mycket ofta bland kvinnor! Varför? Min teori är att kvinnornas självförtroende, eller brist på sådant, färgar och fostrar andra kvinnor.

Jag har också prövat att arbeta som chef för en grupp kvinnor, vilket fungerade utmärkt förutom på en punkt. Andra kvinnliga chefer hade svårt att acceptera en person som inte liknade dem själva i tillräckligt stor omfattning här bör sägas att jag är en ganska vanlig person, även om jag vågar testa nya tankar och då menar jag sällan några banbrytande idéer. Även här spelade 40-talistens generella inställning in och ibland tror jag att vi 60-talister lever på en helt annan planet än många av våra 20 år äldre kollegor.

40-talisterna har svårt att rikta in sig på vad man åstadkommer och biter sig istället fast i hur vägen dit ser ut, d v s "så har vi aldrig gjort förut"-mentaliteten frodas starkt. Det har underordnad betydelse om resultatet och välmåendet bland medarbetarna ökar, tyvärr. "Pinka revir" skapar bitterhet.

Hur vore det om vi istället kunde glädjas åt könets framgångar och inte automatiskt ta för givet att alla tjejer har servicefunktion gentemot killarna? Om nu könet och debatten här i kring är viktig.

Tjejer - SKÄRPNING! Tuffa till er och stå för vad ni kan! Visa att ni kan och vill, om det är så att ni vill något! Sluta klaga och beklaga! Varför sitta och tycka synd om sig själv när det är roligare med full fart framåt? Ingen gillar bitterhet. Mera stake, tjejer!

Av Tanja Nordhammar 09 nov 2001 11:58