Obesvarad kärlek på bostadsmarknaden

Ja inte av en person, utan av flera faktiskt. Att vara i en budgivning för att köpa en bostadsrätt är som att oavbrutet kastas mellan himmel och helvete, på grund av de andra budgivarna.

Dag ett.
Min pojkvän skickar en länk med en lägenhet han tycker verkar fantastisk. Jag kollar, men länken funkar inte. Jag blir sur och vill inte ha lägenheten. Men så funkar länken. Vilken lägenhet! Mitt i stan, tapeter från 70-talet, månadsavgiften är billig, priset överkomligt med tanke på läget...

Dag två.
Vi går på visning, det är andravisningen på den här lägenheten. Mäklaren hade glömt nyckeln så vi får stå utanför och vänta en stund. Ett annat par står där. Dem ska man ju enligt reglerna ogilla konkurrenter!, men eftersom vi står och väntar börjar vi ändå babbla lite, och jag och min kille säger en del grejer som visar att vi egentligen inte vet ett dugg om bostadsrätter. Inte bra! Inte avslöja att vi aldrig köpt lägenhet, att vi inget vet. När vi kommer in i lägenheten, kollar vi allt noga. Vi åker ner i hissen. Lägenheten var perfekt. Vi är liksom helt lyckliga. Jag ringer banken, vi får en maxgräns för hur mycket vi får låna.

Dag tre.
Jag har lagt bud! Haha! Det kändes som att vara på kasino och våga satsa nästan allt och inte veta om man är winner eller loser... spännande, roligt och lite farligt. Hela dan går och lägenheten är det enda min hjärna vill bry sig om, hur mycket jag än försöker tänka på annat. Tapeter, balkong, allting - det verkar så bra!

Dag fyra.
Budgivning och priset har gått upp. Snart är det på maxgränsen som banken gett oss. Vi får inte låna mer pengar, för då kan vi inte betala amorteringarna med våra inkomster. Det börjar mörkna lite där vid horisonten. Skulle vi ha bjudit mindre per gång? Vi höjde med 5000. Borde kanske ha höjt med 1000 bara, första gången? Varför kan vi aldrig få de lägenheter vi gillar? Varför är det så dyrt?

Sagan är inte över ännu men det känns redan kört. Vi får bita ihop och hoppas att vi någon gång får vara vinnarna, de som får lägenheten och hela kungariket.

Dag fem.
Priset är för högt. Vi kan inte gå över det senaste budet. Vi måste hoppa av kasino-karusellen. Det blev ingen bostad den här gången heller. Allt känns grått och trist.

Fy fan för Stockholms bostadsmarknad.

Av Ana Udovic 08 nov 2001 13:21