Spraygrundarens tur att hängas

"Vad-vad-det-vi-sa-IT-kören" frustar ännu pliktskyldigt på men verkar ha tappat luften lite för att i stället börja klinga falskt, efter snart ett år av mediala hängningar i jakten på de som välte IT-vagnen.

Efter lång tid av upprepningar i rapporteringen av "dotcomdöden" börjar en luttrad allmänhet kanske längta efter mer dynamiska teorier och djupare analyser av spelet bakom IT-såpan. Är allt verkligen vad det ser ut att vara? Tänk om det finns mer bakom den här utvecklingen an vad som hittills framkommit?

Våra förr så älskade unga IT-entrepenörer som vi sett kölhalas så länge, kan omöjligen ha ställt till denna oreda på egen hand eller? De borde, med tanke på deras ringa ålder och erfarenhet, vara alldeles för nybakade och färska för att kunna tillskrivas en sådan betydelse.

Jag har någon gång arbetat i närheten av några av dem och träffat andra under resans gång och blir alltid lika förvånad över hur de nu framställts när media ska jaga fram syndabockar.

Jag tror många privatpersoner skulle bli förvånade över frånvaron av "spekulationstänk" hos de omskrivna grundarna av dessa bolag.

De har har mest strålat av en manisk men ärlig drivkraft och en mer eller mindre orealistisk vision om att förändra världen, men särskilt spekulativa har de knappast varit. De har uppriktigt trott på det de gjort, riskat allt de tjänat och betalar ofta ett otroligt högt pris för sina visioner dessa dagar.

Media har ibland målat upp bilden av att dessa människor medvetet blåst upp någon slags börsbubbla för att själv tjäna pengar på andras okunnighet men finns det egentligen någon grund för det? Kan man bevisa att det varit just de unga entrepenörerna som velat ha den utvecklingen?

Det är tvärtom många stora aktörer ur den "gamla" ekonomin som ansvarat för de märkliga aktie-färder vi sett under doctomresan. Dessa aktörer är minst lika intressanta att granska då det är de som suttit inne med både kapital och kunskap och som låtit allt detta hända utan att lägga några fingrar emellan.

Det handlar om gamla finansrävar som obemärkt skördat i fåran efter Johan SvH, Birgersson, Jonas Svensson och de andra medan frontfigurerna själva faktiskt förlorat i stort sett alla de "pappersförmögenheter" som varit så omskrivna.

Det är möjligt att det är dags att byta fokus, att börja titta på människorna som stått bakom våra före detta "dotcom-ikoner" i stället.

Småspararna, och alla journalister som populistiskt rusar till just småspararnas beskydd, borde kanske bredda bilden lite och börja granska de grå pantrarna i de traditionella finansiella herrklubbarna och analysera deras roll i dotcomsåpan i stället för deras utförare.

Det vore en story värd att läsa dessa dagar.

Ta tjugo av våra tyngsta svenska ekonomiska potentater och styrelseproffs inom IT-sektorn och följ deras ekonomiska rörelser från 1997 till 2000 så kanske det finns intressanta saker att upptäcka. De har gått på smällar, javisst, men möjligheten finns också att de skottat undan pengar både här och där då de ofta agerat med lite väl bra tajming.

Skulle man kunna begära att media riktar spotlighten åt ett annat håll en stund, om inte annat bara för att testa en ny vinkel?

Varför inte sätta några journalister på att granska styrelseproffsen, "faddrarna" och de äldre mentorerna till våra fallna IT-stjärnor och se hur de agerat genom hela resan? Vad skulle de komma fram till? Kanske ingenting. Kanske massor. Om alla har agerat kompetent lagligt och etiskt genom hela resan finns det ju inget att frukta. Som lekmän kan vi bara gissa och prata runt fikaborden.

En konspirationsteoretiker skulle kanske resonera så här:
"Tänk om hela dotcom-boomen oväntat uppenbarade sig som en dröm-öppning 1996 för vissa av de traditionella investerarna".

En öppning som gav dem möjlighet att på ett legitimt sätt "tvätta" och frigöra gammalt bundet industrikapital genom att placera i en ny bransch som nästan ingen hade facit, affärslogik eller måttenheter på ännu.

De kunde göra precis vad de ville med investeringarna eftersom referensramar saknades och ingen börs i världen skulle ha underlag att anmäla något till finansinspektionen eller stoppa någon aktiehandel. Börsen välkomnade det friska kapitalet, volymerna och värdestegringen med öppen famn och de rutinerade investerarna hade carte blanche att skapa sin egen verklighet.

Det enda de behövde göra var att sätta sig i några dotcom-styrelser och göra de nya, brinnande och vältaliga IT-entrepenörerna till sina skyddslingar och placera stora kortsiktiga summor i deras härligt mediala drömslott. Därigenom kunde de åtnjuta betydande privata vinster genom korta men enorma börsrörelser i samband med den enorma IT-haussen.

För att inte skapa onödig uppmärksamhet på sin egen portfölj så kunde kanske investeringstips diskret läcka till gamla kompisar eller bulvaner som i sin tur handlade genom tredjepart i helt omärkliga rörelser.

Den egna vinsten kunde man ta hem genom att göra skalaffärer med dem som handlat åt en i ett senare skede. You scratch my back Ill scratch yours.

Konspirationsteoretikern skulle hävda att resan kanske gav en bröte proffskapitalister en lättköpt ursäkt att lösgöra frustrerat och stagnerat riskkapital från institut och fonder för att sedan tappa ner en betydande rännil pengar i de egna fickorna?

Pengar som annars aldrig obemärkt skulle ha gått att hantera på detta sätt i en "vanlig" och lugn industriell ekonomi.

Kanske är hela teorin åt fanders. Det är bara en tankelek. Ovanstående är ju bara ett fantasiscenario. Min poäng är dock att vi faktiskt inte kan vara helt säkra och att det sällan syns några frågeställningar runt sådana scenarion i finanstidningarna. Media har nämligen varit fullt upptagna med att odynamiskt halshugga människor som Jonas Birgersson när de fallit och de grå männen med kapitalet, som hela tiden funnits runt dem, har sakta backat in i skuggorna ut ur ljuset när det osat hett.

Avslutningsvis, angående Jonas Svensson och hans olycksbröder:
Det finns gott om folk runt våra dotcom-ikoner, gamla medarbetare och tidiga investerare, som hade möjligheten att kliva av tidigt och tjäna väldigt mycket pengar under de goda åren men frontfigurerna har av naturliga skäl aldrig kunna göra det utan har fått följa med aktievärdet ner i avgrunden.

Det är inte säkert att det är synd om dem, men kanske orättvist att de ensamma får bära hundhuvudet i media, när en mycket stor del av skulden skulle kunna lastas Svenska medier och de professionella börs-hyenorna.

Gemene man kanske helst vill blunda för hur naiva och uppriktigt besjälade dessa entrepenörer varit. Kanske har entrepenörerna själva blivit lurade av ett spel som försigått ovanför deras huvuden. Vem vet. Våra medier verkar inte ha intresse att ens beakta möjligheten. Inte så länge det finns fler "börsbubblare" att hänga.

Det skulle kännas befriande med lite nyanser nu i rapporterna. Vem balanserar mediabilden av "dotcombubblan" med lite motvikter? Det behövs. Annars kommer aldrig någon att våga ta en risk i det här landet igen.

Av Stefan Hallgren 05 nov 2001 16:34