Ett land utan invandrare

De nya invandrarna är här. De talar korrekt svenska, firar jul på vanligt vis och vet vem Ulf Lundell är. De har bokstavligen sparkat sönder alla fördomar om invandrare som enbart kriminella. Inte minst så har de blivit folkkära. Vi har lärt oss att uttala deras namn utan att slå knut på tungan.

Sverige har insett att Sverige behöver invandrare. Mångfald är inte längre ett debattinlägg i flyktingpolitiska frågor, det är någonting vi strävar efter. Man blandar kulturer istället för att skilja dem åt.

Joses Fares film "Jalla Jalla" är hyllad sedan länge och även Sveriges bidrag i Oscarsgalan, Zlatan Ibrahimovic dribblar fötterna av pojkarna i landslaget och invandrare i politiken har blivit mer en självklarhet än ett undantag. Det är inte längre fel att inte vara blond.

Även om alla tror sig vara fördomsfria så är de inte det. Ingen är det, innerst inne är vi alla rädda för det okända, jag för svenskar och svenskar för mig. Men vi kan ändå gå så långt att vi ger varandra en chans för det är då det händer någonting. Det är då den iranska familjefadern reser sig ur soffan och blir författare, den beslöjade kvinnan från Somalia blir krönikör i DN och pojken som vid sex års ålder inte visste vad ordet brygga betydde skriver artiklar som denna i sourze.se.

Av Navid Modiri 05 nov 2001 17:31