Länge leve ältandet

Det kommer han inte att få, inte av mig iallafall. Jag delar bara ut skit vid väldigt speciella tillfällen och detta är inte ett sådant.

Däremot vill jag förklara ett par saker för honom.

Ja, det är upp till var och en om man vill banta eller inte, likaså om man vill äta för många hamburgare. Men många gånger gör man saker som man kanske innerst inne inte vill. Rädslan att inte passa in, inte bli accepterad, gör att man kompromissar med sig själv och handlar på ett sätt som strider mot hur man egentligen är och vad man egentligen vill. Krångligt? Kanske. Sant? Ja.

Ja, samhället ser annorlunda ut idag än vad det gjorde på Gustav Vasas tid och visst, det finns mycket att ta ställning till, många beslut att ta, men jag tror ändå att kroppsfixering och osäkerheten att inte duga som man är, tar oändligt mycket tid och kraft från andra, både viktigare och roligare, saker.

Nej, jag tror inte att alla hinner bry sig huruvida jag ser tjock ut eller inte för de har fullt upp med att tänka på att de är för tjocka själva. Eller att de vantrivs på jobbet. Eller att de har ett dåligt äktenskap. Eller att de är snart fyrtio och varken har äktenskap eller barn. Eller något annat, för det är precis vad det handlar om. Alla har så fullt upp med sig själva att de varken har ork eller lust att lyfta blicken för att titta på min tjocka mage eller tänka på hur de ska rösta i nästa val.

Nej, jag menar inte att de som bantar inte har något liv eller hobby. Men jag vet att det är otroligt lätt hänt att bantningen fullständigt tar över ens liv. Det börjar ganska bra, kilona rasar och allt är kul. Men efterhand så kretsar allt kring points, prickar och kalorier. All vaken tid går åt till att tänka på vad man får äta och framförallt vad man inte får äta.

Ja, många mår dåligt på grund av övervikt men vad min artikel handlade om är att många mår dåligt på grund att att de TROR att de är överviktiga. Det är en väldig skillnad. Fetma och övervikt är ett enormt problem men fyra-fem kilo för mycket runt midjan eller på rumpan är varken det ena eller det andra och är alltså inget fysiskt problem i sig.

Ja, det är bra att debatten förs, ur ett hälsoperspektiv, för det är jätteviktigt att äta bra och röra på sig.

Däremot tycker jag inte alls att man inte ska få älta sina problem. Ältandet är en väldigt underskattad form av självhjälp. Och jag har faktiskt slutat klaga, för jag har äntligen det tog tjugo år lärt mig av alla mina misstag och försöker nu, på mitt eget tafatta vis, berätta om det och på det viset kanske hjälpa andra i samma situation.

NEJ! Den eviga debatten får aldrig tystna. Det gäller inte bara detta utan det gäller allting. Problem försvinner inte bara för att man tiger ihjäl dem, tvärtom. Debattera och diskutera mera. Det är ett utmärkt sätt att föra utvecklingen framåt.

Nog om detta.

Det slutliga beviset för att kvinnor är mer intelligenta än män fick jag på Arlanda i onsdags. Vid gaten satte jag mig vid tidningsstället där även Sourze.2 stod i all sin glans. Jag räknade till en, jag räknade till två, jag räknade till sju gubbar i kostym och varierande åldrar som fullständigt ignorerade den vackra gula boken innan en kvinna kom, tog boken, läste på baksidan, log lite och fortsatte läsa på vägen tillbaka till sin plats.

Yeah, women rules!

Av Kajsa Kallio 02 nov 2001 12:20