Vad händer när vi förbjuder barnpornografi?

Den amerikanska högsta domstolen har i dagarna att överväga om en lag som jämställer virtuella barn, och skådespelare som spelar yngre än vad de är, med barn när det gäller förbudet mot barnporr.

I korthet är syftet med lagen att det inte skall spela någon roll vilken ålder en person i barnpornografisk skildring faktiskt har. Det skall inte ens spela någon roll om det är en verklig människa eller en virtuell pornobot. Bara det att skildringen framställer ett barn verkligt eller virtuellt, med alla barnets attribut i en pornografisk situation ska räcka för att förbjuda filmen eller bilden eller vad det nu kan vara.

Det här är mer intressant än vad det ser ut att vara vid första anblicken, särskilt skyddet för de virtuella barnen väcker en hel del frågor. Det krävs litet tänkande här: varför överväger domstolen detta? Såvitt jag förstår så måste det bero av något liknande motiv:

1 Barnporr är vansinnigt motbjudande oavsett om det sker med riktiga barn eller virtuella modeller av barn. Den skadliga effekten på allmänhetens moral är densamma, oavsett om offren i skildringarna finns eller inte, eller om de verkligen är minderåriga.

De som ställer sig bakom detta uttalande menar att domstolen bör få förbjuda sådant som urholkar folks moral, och dessutom, underförstått, att domstolen är kompetent att avgöra *vad* som urholkar folks moral.

Det är en rejäl skärpning av gällande rätt, åtminstone om motsvarande tillämpades i Sverige. Det ser också ut som en annorlunda syn på sexbrott. När vi förbjöd barnpornografin syftade det, till stor del, till att eliminera den vidriga verksamhet som bedrivs för att producera dessa filmer, och därmed också eliminera den obeskrivliga skada som tillfogades oskyldiga barn. Motivet för lagen var väl inriktat på att skydda barnen snarare än på att skydda den allmänna moralen? Något i stil med:

2 Barnpornografi, om den tillåts, leder till att idioter våldför sig på barn, eftersom det finns en marknad för produkterna av sådana förgripelser. Vi måste skydda dessa barn, därför skall vi förbjuda barnpornografin.

Detta motiv instämmer jag helhjärtat med även om jag undrar hur effektiv en sådan lag är, så kan den ha ett symbolvärde. Jag är ingen särskild vän av virtuell barnpornografi heller, och det bästa är nog om de förbjuder även denna - det är ju sjukt.

Men...hur gör vi med alla de kids och jag som i spel som Quake III och Unreal Tournament grillar varandra och fraggar loss? Det är virtuellt mord, så realistiskt som möjligt för att inte nämna Gore. Ska det behandlas som verkliga mord då? Effekten på det allmänna moraliska medvetandet är omtvistad, men bör det då inte behandlas som samma sak?

Det blir snabbt bisarrt. Hur är det med bilstölderna i Grand Theft Auto? Urholkar inte det spelet moralen i allmänhet? Och hur gör vi med Seattle-spelet som skildrade våldsamt upplopp i granna färger och med glada tillrop?

Domstolen står inför en fundamental fråga, som är allt annat än lätt. Barnpornografi är vidrig, och även framställandet av virtuella barn i pornografiska skildringar är svårt sjukt. Men bör det straffas av domstol?

Finns det inte en risk att vi hamnar i en glatt utförsbacke då? Att vi till sist kanske sitter där i domstolen med Shakespeares Titus Andronicus, och domaren frågar om det inte är så att skildringen urholkar moralen snacka om mord och sex och sjuka måltider? För om vi förbjuder datoranimerade barnpornografiska filmer, så kanske vi också bör förbjuda skönlitteratur som skildrar relationer med minderåriga? Nabokovs Lolita och den märkliga Mangapornografin med småflickor lever sida vid sida. Är det verkligen domstolarna som skall bestämma vad som är stor litteratur om man nu tycker att Nabokov är det och vad som är barnporr? Tar vi bort verklighetskravet så landar vi i den här etiska och yttrandefrihetsrättsliga sankmarken.

Det är ingen lätt fråga. Jag skulle önska att vi levde i en värld utan barnpornografi.

Av Nicklas Lundblad 01 nov 2001 13:37