Är du kompetent, invandrare?

Det var inte bara öppna famnar som mötte invandrare utan även öppna dörrar på arbetsmarknaden. Det var många svenska invandrare som inte bara togs emot utan också gavs chansen till arbete och försörjning. Har man en utbildning vet man att det finns möjligheter att arbeta när man kommer till USA. Utländskt namn och brytning så vitt jag vet har aldrig varit ett hinder för att arbeta inom det område där man har utbildat sig. De flesta av mina landsmän och andra invandrare med en akademisk utbildning som bor i USA har haft lätt att hitta arbete där.

Mina egna erfarenheter som iranskfödd svensk jurist och mina kontakter med invandrare bosatta här vittnar om något helt annat. När jag läste juridik var jag säker på att jag skulle kunna få ett arbete som jurist efter avslutade studier. Men det blev inte så. Jag hade fel. Det dröjde inte länge innan jag förstod hur konservativ den svenska juristkåren var. På en anställningsintervju på en advokatbyrå invände jag mot arbetsgivarens förslag om en API-anställning med 8 000 kronor i månaden. Advokaten genmälde att det var omöjligt för mig att få ett jobb som jurist någon annanstans och föreslog mig söka arbete som servitris. "Du skall inte glömma bort att du är invandrare, kvinna och har en brytning", löd hans sista ord.

Den första maj 1999 trädde lagen 1999:130 om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet i kraft. Att det är en tandlös lag råder knappast någon tvekan om. Mer än någonsin pågår nu forskning inom området. Man samlar statistik och sedan är det ingenting mer med det. Den politiska korrektheten firar triumfer medan vi invandrare lider i tysthet.

Den 13 november går Svensk Juriststämma av stapeln. Under två dagar avlöser 152 föreläsningar varandra. Många jurister kommer att föreläsa för sina kollegor. Ämnen för föreläsningarna är mångfacetterade: "Svensk advokat i Polen", "Seriemördare i Sverige", "Rekrytering av jurister - öppna och dolda kostnader," och så vidare. JUSEK på vars uppdrag stämman arrangeras har en del medlemmar - liksom jag - med utländsk bakgrund. Att vi invandrare - även med en svensk universitetsexamen - diskrimineras och sållas bort vid rekryteringarna har facket tydligen inte ansett som något viktigt ämne värt en föreläsning bland dessa 152.

Under tiden februari - mars 2001 sökte jag 21 arbeten. I elva platsannonser utlystes att de kvaliteter som en jämn etnisk och kulturell mångfald tillför verksamheten skulle tillvaratas. Jag kallades till endast två intervjuer! Jag kontaktade en myndighet i vars platsannons stod att personer med varierande erfarenhet och etnisk bakgrund söktes dumt nog kände jag mig träffad! och undrade varför jag inte kallats till intervju. Svaret var det att jag inte hade den "rätta bakgrunden" till tjänsten, med andra ord att jag inte hade erfarenhet av arbetet med de frågor myndigheten arbetade med.

För ett tag sedan utsågs vänsterpartisten, före detta ordförande i Psykologiförbundet och vice ordförande i SACO Birgit Hansson till rektor för Polishögskolan. På DN:s frågan 2001-06-26 om det var rätt bakgrund att vara psykolog utan polisiär erfarenhet svarar hon: "Jag har varit intresserad av utbildningsfrågor /./ Av de 140 anställda på skolan är det massor av poliser och det är inte säkert att det är en polis till man behöver." Jag var också "intresserad" av den tjänst jag hade sökt. Jag kan också tycka att på en arbetsplats där det finns många jurister som har haft samma yrkesverksamma bakgrund är det inte säkert att det är en till med liknande erfarenhet och bakgrund man behöver! Men detta argument duger tydligen inte, eftersom min etniska bakgrund är fel.

Det kommer den dag en eller flera av landets - för närvarande passiva - jurister stämmer den svenska staten för brott mot mänskliga rättigheter för att den i åratal blundat för och underlåtit att vidta handlingskraftiga åtgärder för att råda bot på den enorma diskrimineringen av invandrare på arbetsmarknaden. Den dagen vill jag gärna se!

Men det lär dröja. Det tog 60 år för Uppsala studentkår att be om ursäkt för agerandet vid det så kallade Bollhusmötet 1939 då kåren uttalade sig negativt mot att ta emot judiska akademiker. 60 år för att inse att kompetens och människovärde inte är relaterade till etnisk härkomst och religionsbekännelse.

Det är hög tid att få den konservativa juristkåren, det likgiltiga näringslivet, den förtegna regeringen, de självupptagna politiska partierna och de blinda fackförbunden att vakna och inse att vi invandrare bortom vårt svårtuttalade namn och vår brytning är kompetenta.

Av Farzaneh Dehdari 25 okt 2001 15:34