Tarmsvamp matståhej?

Jag har en sjukdom i mitt lilla tarmsystem. Candida.

Efter flera års helvete med smärtsamma urinvägsinfektioner och bihåleinflammationer kom en homeopat naturläkare fram till orsaken.

Små, fula jästsvampar jäste upp hela tarmsystemet och slog ut mitt immunförsvar. Mysigt? Nej. Magen var ofta lika svullen som en jäsdeg. Dock tusen gånger hårdare. Homeopaten hjälpte mig dock med detta otäcka besvär. Receptet löd: bort med vetemjöl, mjölk, socker, fläskkött, alkohol och jäst dessa produkter ökar nämligen jästsvampproduktionen.

Jomen tjena. Lätt?! Nej.

Snäll och lydig flicka som jag är började jag dock utesluta. Produkt efter produkt.

Bytte socker mot honung, komjölk mot sojamjölk, vetemjöl mot majsmjöl, och så vidare. Ja, ni kan tänka er själva hur roligt matsällskap jag var eller är för den delen. Lätt att bli bortbjuden? Nej. Inte många som vill göra efterätt på osockrade blåbär och sojagrädde. Lätt att gå ut och äta? Nej. Ingen pizzeria serverar pizza bakad på potatismjöl och sojaost.

Hela tiden nej till: godis, glass, läsk, mjölk, tårta, spaghetti, bröd - you name it.

Efter ett tag började folk tröttna på mig. Suckade och stönade. Folk började tycka en fika med mig var komplicerad eftersom jag aldrig kunde köpa en smaskig bakelse vilken är rena döden för den som har Candida. Jag var för besvärlig, plus att folk inte tog mig på allvar. Frågade jag personalen på ett fik om de hade något socker-, gluten- och laktosfritt i ett, tittade de på mig som om jag frågat efter handgranater. Vettskrämda!

Nu har det gått ett år sen jag började ställa om min kost. Hela mitt leverne för den delen.

Människor runtomkring mig tror fortfarande att jag skojar med dem. De tror att jag tycker det är skitroligt att inte kunna fika, inte kunna gå på middag om man inte vill äta sallad jämt å ständigt, inte kunna ta den där kalla goda glassen, inte dricka den där ölen, inte smaka på den där vitlökslasagnen. Väldigt roligt!

De verkar har jädrans svårt att fatta att min kropp inte mår bra av att äta allt det där som de äter dagligen. Jag blir sjuk om jag äter för mycket av det och jag vill inte vara sjuk. Vill inte gråtandes sitta på toaletten i tre timmar och pissa blod. Vill heller inte snyta grönt slem samtidigt som någon slår sönder min bihålor.

Som ni kanske förstår är det rätt drygt att varje dag behöva förklara: Nej tack, jag blir sjuk av att äta en Dammsugare. Nej tack, jag vill inte ha mjölk i kaffet, och så vidare. Vid större eftertanke är det inte det som är jobbigast, uteslutningen, utan det att människor inte tar mig på allvar.

De skrattar åt mig då mitt lördagsgodis består av torkad frukt och en sojadrink. De skrattar då jag gjort pannkakor på majsmjöl och sojamjölk. Men det är inte det minsta roligt. För det första är det svindyrt. Bevis: 200 gram glutenfria makkisar: 25 spänn. En liter sojamjölk: 14 kronor. Det är grymt orättvist, men det hör till en annan diskussion nä f-n, nu blev jag arg. Det är ju diskriminering!!! Jaja, det tar vi en annan gång. Och för det andra blir man lite lätt isolerad.

På sistone har jag dock börjat gilla sojamjölk och sojagrädde. Tycker det är rätt gott med majspannkakor och osockrade blåbär. Det går bra. Det går bra för att jag inte blir sjuk av det. Mina tarmar mår bra och jag behöver inte pissa rakblad.

Visst händer det att jag får totalt psykbryt och bara måste köpa ett kilo choklad och smaska pizza. Det händer. Jag vet dock att priset är rätt högt. Svälld, stenhård mage och rakblad som kryper i urinrören. Så mestadels känns det som att pizza och choklad går bort.

Det enda jag ber om är att få ha min sjukdom och mina matståhej ifred det är ju så vissa kallar det har jag fått höra: matståhej. Fråga inte så mycket, utan låt mig få knapra på mina nötter och dricka min sojadrink. Det skulle bli så mycket enklare.

För övrigt blev jag igår mycket glatt överraskad då jag för första gången på ett år hittade ett café där det servererades kaffe latte med sojamjölk. TACK!!!

Å ja. Det smakade underbart.

Av Marita Söderström 18 okt 2001 16:32