Jag håller med Saddam

Men afghanska folket ser det här som sin sista chans att få ut de fundamentalistiska talibanerna ur landet. USA och Pakistan hjälpte talibanerna till makten när de rustade dem i kampen mot Sovjet, under Kissingers gamla paroll att fiendens fiende är våra vänner. Deras mål var att skapa tillräcklig stabilitet i området för att kunna dra pipelines för gas och olja genom landet, runt Iran. Men någon pipeline blev det inte. Talibanerna har nu kontroll över 95 procent av Afghanistan och förtrycker och förföljer dess invånare. De har ingen respekt för de mänskliga rättigheterna och har till exempel förbjudit utbildning för kvinnor, vilket får svåra efterverkningar för en hel generation.

Om man ska tro på afghanska folkets språkrör är ett krig mot talibanerna enda sättet att få landet fritt och utrota terrorismen. Det kan inte ske genom att bomba Kabul vilket bara drabbar folket, utan en militär invasion är enda vägen. Att göra gemensam sak med afghanska motståndsrörelsens 15 000 soldater är enda sättet att lyckas, de har åratals erfarenhet av att bekämpa talibanerna.

Men, var hamnar USA då? Jo, i ett nytt Vietnam. Den här gången mitt i en smältdegel av antiamerikanskt patos. De måste vara ytterst försiktiga med att inte inleda ett krig mot hela Islam. Och även om den muslimska världen inte ställer sig på talibanernas sida, finns det någon möjlighet för USA att lyckas där både Storbritannien och Sovjet tidigare misslyckats?

Ännu ett tecken på att världen är upp och ner: I en vältalig kommuniké uttrycker Saddam Hussein förnuftiga åsikter om att USA måste stanna upp tänka efter. "If you rulers respect and cherish the blood of your people, why do you find it easy to shed the blood of others?" Han lägger också fram en generande tanke: "We do not know if they would do the same thing whether any of the planners and perpetrators of the operation were found to have lived or had the nationality of a Western country?" Skulle USA invadera eller bomba Tyskland om det varit tyska terrorister? Föga troligt. Saddam är förnuftig, USA ropar efter blod. Minns jag fel, eller brukade det inte vara ungefär tvärtom? I alla fall på CNN.

Kan det någonsin komma något gott av att ge sig in i någon annans krig i egna intressen? Ända sen andra världskrigets slut har USA i egenintressen överkompenserat i alla konflikter världen över, invaderat ett litet land här och försett en stridande part med vapen där.

Överallt har de lagt sig i, inte för att stödja freden eller den "rätta sidan", utan ständigt i egna intressen. Sedan andra världskriget: Iran och Jugoslavien 1946, Uruguay 1947, Grekland 1947-49, Filipinerna 1948-54, Puerto Rico 1950, Korea 1951-53, Iran 1953, Guatemala 1954, Egypten 1956, Libanon 1958, Irak 1958, Kina 1958, Vietnam 1960-75, Kuba 1961 och 1962, Laos 1962, Panama 1964, Indonesien 1965, Dominikanska republiken 1965-66, Guatemala 1966-67, Kambodja 1969-75, Oman 1970, Laos 1971-73, Chile 1973, Angola 1976-92, El Salvador 1981-92, Nicaragua 1981-90, Libanon 1982-84, Honduras 1983-89, Grenada 1983-84, Libyen 1986, Iran-Irak 1987-88, Panama 1989-90, Kuwaitkriget 1990-nu, Somalia 1992-94, Jugoslavien, 1992-94, Bosnien 1993-95, Haiti 1994-96, Kroatien 1995, Zaire 1996-97, Sudan 1998, Afghanistan 1998, Jugoslavien 1999.

Krig har varit USA:s största industri åtminstone de senaste hundra åren. Fred vore lika illa för militärindustrin som ett botemedel mot förkylning vore för läkemedelsindustrin. De förra vill sälja sina vapen och de senare tjänar mycket mer på medel som enbart minskar symptomen.

Överkompensationen har lett till en stadigt ökande instabilitet i världen. Är det dags att sluta nu, eller är det här ett undantag? Afghanska folket vill ha hjälp i kriget mot sina förtryckare. Men USA är inte ute efter att hjälpa dem, de vill bara hämnas sina egna döda. Det vore oemotsägligen fel av dem att bomba afghanska städer och sen åka hem glada över att ha fått sin hämnd. Men vad är rätt? Jag vet inte.

Av Martin Källström 08 okt 2001 12:00