sourze.se

Den sinnliga resan, del 3 sista

Tankekornen sinar nu ut i en massa obesvarade frågor. Men alla frågor behöver inte svar utan står sig bäst själva.

Älmhult är nästa anhalt. Närmar mig kära Skåne nu. Älmhult är en liten stad, kanske mer by eller som de unga Älmhultsborna säkert skulle vilja uttrycka det, håla.
Älmhult ligger inklämt mellan "tågmecka" och Skåne, gamla Danmark. Danmark är mångt om mycket hemma för mig. Jag älskar Köpenhamn.

Nu i och med den nya "Öresundsregionen" och hela baletten är Malmö mer en förort till Köpenhamn än en stad i sig. Nu kan vi tura på en bro eller kan man tura på en bro? När jag var elva år så filmades jag och min dåvarande teatergrupp lite av Staffan Hildebrand. Han frågade oss om bron. Detta måste ha varit -91. Sen var tanken att han skulle följa upp när den var färdig. Staffan har inte hört av sig ännu och lika glad är jag för det men gladast är nog räven.

Expressen körde ut mig på Lernacken, det tänkta brofästet och frågade mig vad jag ansåg om den stundande bron. Jag ville förstås inte ha någon töntig bro för miljön och sådär. Min mamma är en miljökämpe och det är jag mäkta stolt över. Man blir som man umgås!?

Men mitt främsta argument var givetvis att man inget godis kunde inhandla på en bro vilket jag allt som oftast gjorde på båtarna. För en 11-åring är det självklart ett viktigt skäl att välja bort en bro. Nu så här efteråt med lite perspektiv i bakfickan anser jag fortfarande att det tillhör ett av de bättre motargumenten.

Nu står den dock där. Sena kvällar vid havet när man simmat färdigt, kan jag i goda vänners sällskap dela en cigarett och en utsikt över en ganska vackert upplyst bro som avtecknar sig mot horisonten. Men bron tillhör först och främst det nya tänkandet, vinna i tid.

Hela Malmö har blivit omöblerat med motorvägsorgier och hus har rivits för att här ska nya vägar anläggas. Malmö som stad är unik, men dess politiker är dessvärre precis som landets övriga. TID och PENGAR. Nu har de även fått ett svårt fall av hybris. Malmö ska växa, nu har vi ett nytt och fräscht område vid hamnen. BO01, Europas största bostadsmässa!?

Vi ska även bygga Europas högsta byggnad, "Skandinaviantower" ute vid Hyllie. Men nu funderar de på att hoppa över detta sen de fruktansvärda attackerna i Amerika. Det ska vara stort för då är man bäst. När "Turning torso" började söka bosättare kostade det 25 000 kronor för att ställa sig på kölistan. I Malmö finns det över 10 000 människor, främst unga som vill bo själva.

Det byggs inget för oss. För vi är inte pengar. Så de säljer ut hyresbostäderna precis som i borgarstyrda Stockholm. Men i Malmö har "Sossarna" majoritet. Vi unga är framtiden men för det behöver vi inte bo eller leva drägligt. Ibland undrar jag om Sverige styrs av robotar istället för människor.

Numera registreras inte blanka röster. När du röstar missnöje. När inget av partierna uppfyller dina förväntningar. Din röst är numera lika med ingenting. Du kan lika bra ligga kvar på soffan. Då kan man undra vart "demokratin" tog vägen. För visst har det gått inflation i begreppet demokrati. För att nämna en av tusentals paradoxer, Sverigedemokraterna. De kallar sig demokrater men alla människor är inte lika värda eller välkomna i deras Sverige.

Demokrati är flugan nu. Alla älskar vi demokrati. DEMOKRATI SÄLJER!!! Allt som säljer är bra. Nu är begreppet så urholkat och uttömt att vi istället får tala om skendemokrati och sanndemokrati. Då är det verkligen illa!

Mitt i allt demokratiskt grubbel är vi i Skåne. Ett däcksvart Skåne inte desto mindre ett Skåne. Om vi människor kunde se sex, sju mil långt hade vi kunnat stå i Simrishamn och se Malmö. För Skåne är platt som en överkörd padda och här odlar vi raps och "bedor" till övriga landet. Blekinge är Sveriges trädgård, Småland glasriket och Skåne odlar raps och betor, Sveriges åker.

Det är intressant det här med attityder mellan Sveriges folk. Snål som en smålänning, snobbig som en Stockholmare och vräkig som en Skåning. Endast myter men någonstans uppkommer även dem. Må det så ligga endast stoft av sanning eller verklighet bakom. Jag har fått höra att jag lider av ett svårt fall av Stockholmskomplex. Men som ensam skåning i den kungliga huvudstaden blir man lätt lite vräkig.

För vi är ju bara föredettingar. Före detta danskar, fiender. "Spräng Skåne till Danmark" skanderade en handfull pubertala Djurgårdsfans i Malmö. Det finns tro det eller ej, traditionsenliga klubbar på var sin sida om den gamla gränsen som årligen och sedvanligt sätter sina spätt i gränsen för att få Skåne till Danmark eller från Sverige. Det hela beror förstås på vilken sida du står på.

Jag trivs bra i Skåne för vi har liksom både och. Inte är jag schizofren och lider inte synligt av något Stockholmskomplex. Jag är en väldigt glad skåning med småländska och danska rötter och jag har hamnat lite mittemellan. En osalig inre identitetskris kan säkert vem som helst få det till. Men jag är saligt glad för den jag är.

En alldeles för hastig rökare i Hässleholm, lite av Skånes svar på "tågmecka". Smått otillfredsställd fortsätter jag min sinnliga resa mot inget märkvärt mål. Tåget rullar vidare mot Malmö men jag spinner vidare ut i mest ingenstans.

Dialekter eller variationer på vårt språk är otroligt lockande, eller troligt intressant snarare. Om vi räknar alla gamla Sockenmål i Sverige skulle vi lätt ha över 2 000 olika "dialekter". Ens dialekt och ens språk hjälper en att forma sitt jag. Så är det, tro mig!

Det är därför över en miljon svenskar lider svåra kval med sin "rikssvenska". De är en otalig mängd av liktalande. Runt Mälardalen finns det dock massvis av nyanser av det vi kallar rikssvenska. Skåne har lika många nyanser och det är helt fantastiskt intressant skulle jag som nyfödd språkvetare hävda.

Min högra skrivande hand gör sig påmind över att jag ingenting annat gjort än att just skriva de senaste timmarna. När jag stannar upp och räknar efter är det i skrivandets stund min nittonde sida. Men jag älskar som sagt att skriva så jag låter pennan föra mig vidare.

Jag skrev om dialekter eller variationer. Hur vi bemöter varandra och hur vi finner oss själva i vårt språk. För bara för att vi talar samma språk behöver vi inte förstå varandra. Om vi tar en präglad norrländsk bonde och en skånsk bonde från Österlen skulle de troligen ha mycket svårt att begripa vad den andre tuggade om.

Rent faktiskt finns det flera exempel på att ett helt annat språk ligger närmare en dialekt av det egna språket. Den skånska bonden skulle förmodligen lättare förstå den danska fiskaren. Givetvis är det geografiskt betingat men inte enbart.

För jag har så mycket mer att säga och skriva om men jag inser att min högra hand snart kollapsar och att jag då till följd av detta inte kan utföra min sedvanliga nattliga tradition. Så jag ska nu på något vänster avsluta mina nerklottrade tankar. Jag antar att jag snuddat vid mycket idag. Skrivit lite om mycket. Jag hoppas att jag fått igång dina tankebanor. För om så är fallet är jag mycket glad.

Jag har kanske även sått ett litet frö i dig. Nåväl jag skrev inte detta med något uttalat syfte eller mening utan mest för skrivandets skull. För min egen, men även för läsarens skull.

Sida 21 får avsluta denna tankeorgie eller vad jag nu skall kalla den. För jag tror nog att jag tänkte att det skulle bli någon form av reseskildring men det bidde det inte. Vad bidde det då, då?

Nja, tja, jag vet ärligt talat inte. Men om nu läsaren finner det halvdelen så kul eller intressant att läsa detta som det var för mig att skriva är jag väldigt, väldigt nöjd.

Att resa är roligt och färdas med tåg är kalas. Sex timmar har snart runnit iväg och jag är nu framme i Eslöv. Så här snabbt har jag aldrig tidigare uppfattat min Stockholm-Malmö resa och så här roligt har jag nog inte heller haft det under mitt eviga och slumpmässiga pendlande mellan Malmö och kärleken. Var, när och hur jag ska avsluta. Ingen aning.

Vill kanske mest betona eller upprepa att det är så viktigt att vi stannar upp. Tänker till och ifrågasätter. Du är viktig och dina åsikter spelar roll!

"Låt aldrig någon sätta sig på dig men låt gärna någon sätta på dig".

Läs Jonas Gardell och våga LEVA.

Skriv till mig om du vill. Jag vet att jag vill det.

Många hoppfulla och avskrivna kramar från Jens


Om författaren

Författare:
Jens Larsen

Om artikeln

Publicerad: 03 okt 2001 16:56

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: