Vem styr med statlig arrogans?

Ingvar Carlsson och Carl Tham ser terrorn som en reaktion mot en orättvis världsordning: "USA styr med maktens arrogans" DN debatt-inlägg 22/9/2001.

Att Carlsson och Tham vänder skulden för osäkerheten i världen mot USA ser jag mest som en retorisk förevändning, ett försök att rättfärdiga ett politiskt misslyckande, snarare än ett seriöst försök att motarbeta verklig terrorism. Jag uppfattar denna artikel mest som ett uttryck för de sopiga moralpredikningar och den vankelmodighet som länge har präglat svensk socialdemokratisk politik.

Om fokus på staten

Carlsson och Tham har valt, genom att fokusera på USA som stat, att bortse ifrån det enorma folkliga sociala ansvaret och engagemanget som kännetecknar USA. I Sverige är det staten som bär det sociala ansvaret, finansierad genom skatter. Därför har folket ett ansvar att beskydda staten. Vad händer när staten inte längre har råd? I USA är det engagerade människor som bär det tyngsta sociala ansvaret. Staten är till för att skydda deras frihet och engagemang, bland annat för att de ska kunna bära det ansvaret. Det är en stor skillnad. Men det är ju inte politiskt korrekt att rikta angrepp mot ett folk.

Eftersom bilden som Carlsson och Tham skissar på utgår från antagandet att USA drivs av samma dynamik som Sverige där staten bär det fundamentala sociala ansvaret, vacklar hela grunden för deras argumentering anser jag. Den bygger på en projicering.

Om förståelse för terrorism och terrorister

Terrorister lyckas uppenbarligen utnyttja motsättningar i dagens värld för att sko sig, tom på börsen. Det är väl inte bara följden av en termodynamisk grundprincip? Terrorister vill ju ha makt. Det vill även USA och Sverige genom FN?. Men till vad, frågar man sig.

Jag tror inte att man lyckas bekämpa terrorism som ett abstrakt fenomen. Den har ju förekommit genom alla tider och samhällen. Jag tror snarare att vi måste lära oss mer om terrorister som individer, deras världsbild, deras historia och de tillfälligheter och händelser som ligger bakom framväxten av denna världsbild och visionen. Vi måste också lära oss mer om hur det nätverket som härbärgerar dem är uppbyggt osv.

Att förstå terrorism kräver en förståelse för kraften av idéer, föreställningar om meningen med sitt eget liv och världen. Det är inte något som dagens socialdemokrater har visat ett särskilt bra betyg på. Kanske därför hoppar Carlsson och Tham över fundamentala frågor i den aktuella kampen. Vad är det för tankar och idéer som när dagens terrorister? Ska islamiska fundamentalism betraktas som irrelevant i sammanhanget?

Om terrorister vill åstadkomma en annan världsordning annat än den som dikteras av USA enligt Carlsson och Tham, hur ser deras världsordningen ut? Utgör det ett hot - mindre, större - mot våra egna visioner? Accepterar vi det?

Tillbaka till skuldfrågan

Hur terrorister lyckas driva fram sin vilja är förstås inte oväsentlig i sammanhanget, men att vända största skulden mot USA på det sättet som Carlsson och Tham gör tycker jag är att verkligen "skjuter över målet".

Ska vi bortse ifrån terroristernas och deras uppviglares skuld, inte bara för terrordåd utan även för motsättningarna i världen idag, av retoriska skäl? Vi vet att dagens mest hängivna terrorister är i maskopi med statsmakter som inte är folkvalda, som skor sig på sitt folks okunnighet och isolering, och får sitt existensberättigande stämplat genom religiös fundamentalism.

Hela västvärlden utgör ett reellt och ideologiskt hot mot förutsättningarna för deras makt. Är inte detta relevant i sammanhanget? Att reducera förklaringen av terrorism till motsättningar i världen är en mycket grov förenkling av terrorisms villkor.

Den som har svårt att fatta terrorisms grunder kan kanske börja med sig själv. Man behöver bara ta en titt på sin egen vrede inför det aktuella terroristdådet, sin egen eventuella lust "att panga någons ruta". Finns det ingen i detta land som någonsin har upplevt vrede, ingen som har blivit utsatt för andra människors hat eller avundsjuka, ingen som själv har hatat eller varit avundsjuk? Det gäller ju att erkänna sina egna mörka sidor, om man ska kunna förstå andras, om man ska kunna förädla den kraft i ett rättfärdigt uppror mot meningslöst våld.

Om FN

Jag tror att gemene man, världen över, vet mycket lite om vad som försiggår i FN:s regi. Återigen, i sina grova förenklingar, hoppar Carlsson över till och med de mest dynamiska huvuddragen i en komplex verklighet. FN består av många olika länder med ibland helt olika föreställningar om de ämnen som FN ska besluta om. Vad är det man ska besluta om, vem ska besluta om det, vem ska verkställa dessa beslut?

Vi läser mycket om att USA "nedvärderar och motarbetar" FN, om USA:s skuld till FN och så vidare, men vet så lite om varför. Hur många vet att USA har den högsta medlemsavgiften i FN? Pengar är inte bara behäftade med makt, utan även med ansvar.

Vad menar "vi" med mänskliga rättigheter till exempel? Bilderna skiljer sig. Kan det vara av intresse i Sverige att veta att FN gick 3/5/2001 till ett hemligt val som beslöt att utesluta USA från FN Kommissionen om Mänskliga Rättigheter? Varför? USA:s plats i denna kommission övertogs av bland annat Sudan och Kina. Blir det bättre så? Hur blir det med FN:s trovärdighet framöver i frågor som rör mänskliga rättigheter? USA kritiseras för att ha lämnat UNESCO, men vem vet att åtminstone en anledning var att den amerikanska kongressen ville markera sitt ställningstagande mot slöseri med pengar och bedrägeri? Vem vill komma till rätta med sådant? Hur kommer man till rätta med sådant? Frågorna hopar sig.

Ja, det finns mycket att säga om den aktuella terrorattacken och situationen i världen idag. Men det finns ännu mer att ta reda på och fundera över. Förrförra veckans händelser har skakat folket på djupet, åtminstone i USA. Händelserna har fått oss att tänka efter. World Trade Centers torn har fallit. Frihetsgudinnan står kvar. Hur upprätthåller man frihet och demokrati? Hur blir man en ansvarsfull medmänniska? Hur bygger man en ansvarsfull organisation, ett ansvarsfullt samhälle, fred i världen? Sannerligen inte genom att förenkla verklighet, infantilisera människor med moralpredikningar, och därmed urholka deras möjligheter till ett ansvarsfullt engagemang.

Av Sue Anne Moody 02 okt 2001 10:44