Söndagshelvetet

Klockan är 14:20 och det är söndag.

Hittills har jag hunnit, vakna, smällt i mig 2 liter choklad, ätit en grillad mé räksallad, gått på toa, ätit tandborste, lyssnat på två cd-skivor, funderat över meningen med söndagar, meningen med alkohol, meningen med OLearys, meningen med att bara vara till lags lite då och då. Hittills är allt som vanligt.

Ja, ni vet säkert vad jag snackar om. Den här förbannade söndagsångesten. Hur kommer det sig att dagen söndag är den farligaste och längsta dagen på hela veckan. Så länge jag kan minnas så minns jag bara ångestsöndagar. De är såååå lååånga.

Ur högtalarna strömmar Manu Chau, i min hjärna bubblar det tusen frågor, i man nummer etts huvud bubblar det tusen varför, i man nummer tvås huvud bubblar det schizofrena tankar samtidigt som hans förra flickvän har lust sticka ett svärd i mig, i köket är det dödstyst inte så konstigt, bor ju själv, i vardagsrummet skrålar Stereophonics något om Have A Nice Day, från toaletten hörs hmm... skulle ju vara lite filosofisk ingenting. Allt är så jävla stilla.
Fast jag bor i en ganska levande stad med ca 90 000 inv, är det så otroligt dött. Det är fanimej söndag.

Vad gör alla människor en dag som den här? Vad gör alla människor för att överleva söndagsångesten? Antar att de som använder tangentbordet istället för pennan i denna moderna tid vid ångestinvaderade dagar sitter och skriver, men de som inte skriver, vad gör de?

Under mina cirka 1040 genomlevda skräckfyllda söndagar har jag kommit på några knep som underlättar ångesten något. OBS, något!!

1. Vakna aldrig
2. Skriv. Skriv tills du dör
3. Döda alla idioter som gör livet surt för dig
4. Fika
5. Skriv igen
6. Tänk på alla människor i världen som inte har tak överhuvudet, på alla människor som just nu förlorar någon, på alla som just nu hungrar efter mat

Och det är i just knep nummer 6, som jag förstår att mina problem är de mest banala problem som finns i hela världen, speciellt när de är självförvållade. Fay faan för mig, jag är så otroligt ego.

Men så e de, en sak är dock positiv. Ska beställa en jorden-runt-biljett nästa vecka. Känner att det är dags för mig att få lite nya perspektiv på livet.

För er med existentiell ångest; läs Richard Bachs Illusioner. Ni kommer att få ett och annat att bita i, lovar er det.

Av Marita Söderström 17 sep 2001 09:18