Konsten att sitta barnvakt

Denna helg ska jag tillbringa ute på landet men en teåring och en sexåring.

Nu menar jag hela fredagen, lördagen och söndagen.
Det innebär tre nattningar, tre tidiga mornar och tre långa dagar. Har jag verkligen insett vad jag gett mig inpå?

- Såklart jag ställer upp, svarade jag.

Åk ni iväg över helgen, ni behöver det och ni kommer att ha minst lika kul som vi kommer ha!

Nu var orden sagda och totalt oåterkallerliga, skulle jag ångra dem?

Jag ska försöka fylla denna helg med tröjmålning, videotittande, pärlhalsbandspysslande, sagoboksläsning och fikapauser.

Utmattad varje kväll kommer jag att somna framför tv:n när jag precis har nattat dem. Utan att ha tagit en enda klunk av folkölen som lämnats i kylen eller någon näve av popcornen. Inte ens Bingolotto kommer att hålla mig uppe. Damn, missar jag Lasse nu igen!

Är det så här live kommer att se ut om jag väljer att själv skaffa barn, matfläckar på kläderna, messmör i håret och sår under fötterna av att trampat på tappade plastpärlor.
Vart har den så kallade famljefriden tagit vägen, vart är ron och lugnet?

Fast må jag säga, helgen är värt all denna möda bara genom leendet som väckte mig i morse. Min söta lilla kusin Ulrik slog upp ögonen och sken upp som en sol när han såg vem det var som väckte honom. Kramen från min kusin Saga när hon var på väg ut till skoltaxin. Lyckan över att få ta emot tilliten av att jag är den som kusinerna själva valt ska passa dem denna helg.

Deras förväntingar att vi ska måla tröjor, titta på film, åka och köpa lördagsgodis och kankse till och med åka till simhallen.

Mitt hjärta smälter och ingenting är längre svårt.

Av Rebecka Janse 14 sep 2001 16:57