Under min klack

Spåret efter mig är inte enkelt
en tunn strimma av ondska mitt i den präktiga vardagen

Du är en kackelacka under min klack
Än så länge står jag på tå för dig,
men snart mycket snart
ska jag balansera över på hela foten.
Jag är jävligt tung det ska du veta
Hade vi stått på gräs
hade vi stått på jord, hade vi stått i lera
kanske skulle du kommit undan då.
Men jag står på marmor och jag går på glas
och du är kackelackan under min häl.

Du ser inte mina trasor du ser inte mitt avtryck du ser mig som en illusion
som den du tror jag är
som en återspegling av din egen föreställning om mig
men du ser inte smärtan jag lämnar efter mig
du känner inte avtrycket i marken
i vilket du kommer att vila som en våt fläck

Mina ögon är maskrosblad, mjölkblick i nässlestånd

Isolerad bakom en slöja av drömmar
finns inte jag för dig
var är vi när vi står nakna inför det som inte var en dröm

I dina ögon ser jag mig som jag ser ut
inte för dig
men som för mig som barnet
ser jag det lilla barnet
som måste vaggas till ro.

Av Susanne Englund 28 aug 2001 11:48