Rätten att välja död

Att vara rädd för döden är inte konstigt. Den är okänd och oåterkallelig. Trots detta väljer många självmant döden framför livet. Andra begår brott som de vet leder till döden om de blir fast. Och återigen andra agerar i enlighet med sin tro och riskerar dödsstraff på grund av det. Modigt eller fegt?

Döden är ett mycket subjektivt begrepp, beroende på vad Du tror på. Tror Du på själavandring så är det inte så drastiskt, men om man är ateist blir det lite tuffare.

Själv tror jag inte alls, jag vill med näbbar och klor stanna kvar i detta nu - för tid och evigt. Jag vill inte bli gammal och få krämpor, kanske tappa kontakten med verkligheten.

För mig är det ofattbart att någon väljer att själv ta sitt liv eller begår handlingar som leder till döden.

I somliga länder är självmord ett brott - men hur straffar man dem som lyckas? I andra länder är ett indirekt självmord exempelvis "dödschaufförerna" i Palestina en patriotisk gärning, eftersom även fienden drabbas.

I andra länder dödar man i religionens namn, för sin heder eller för att bestraffa brott. Är det rätt att ta någon annans liv? I vissa fall känns det befogat tycker jag, men då är det mina lägre instinkter som talar. Om någon gjorde min familj illa skulle jag säkert stå längst fram på barrikaderna och ropa "dödsstraff".

Och var drar man gränsen när dödsstraff är befogat eller inte? En amerikansk kvinna dödade sina barn genom att dränka dem, det sägs att hon drabbats av amningspsykos. Hon lär inte få dödsstraff och hur i helskotta kan man som anhörig lämna en människa med dokumenterad psykos ensammen med barn?. Men om hon dödat någon annans barn - vad hade straffet blivit då?

Bibeln säger att man skall vända andra kinden till och ett annat ordspråk säger "öga för öga, tand för tand". Vilket väljer jag? Vilket väljer Du? Vilket är rätt?

Av Lena Odell 27 aug 2001 15:25