Hardball... smakprov från min roman

År 2000 börjar lida mot sitt slut, sover mig igenom Pedagogen. Det är som Robinson på TV ungefär, fast man behöver inte bygga hyddor och det finns inga tävlingar. "Gå ner i fiket och diskutera", lyder den ständiga dagordern. Vad man än sen kommer tillbaka och tycker så är det okej.

Det första man fick höra av tidigare studenter var att man inte skulle köpa någon litteratur, det vara att slänga pengar i sjön. Dom kunde tillagt att man kunde sparat in kostnaden för penna och papper också. Och månadskort, ofta räcker det med att man är där två dagar i veckan: tisdag- och fredagförmiddag. Då går man förstås miste om föreläsningar om "ungdomar på glid", "talsvårigheter och harmynthet" och "sex och samlevnad med Bosse & Berit". Men den risken tar dom flesta.

Så oftast är jag hemma i trygga Linné. Fikar,läser eller är på nätet. Som nu, går in på sprejdejt, har fått några svar på frågor som jag redan glömt. Söker istället: gbg, 25-40, tjej och on-line. Hmm, en 29-åring: "E" klickar reflexmässigt. Nicket är lite annorlunda, utländskt variant av ett kvinnonamn och ett efternamn jag
associerar med en av 70-talets sämsta skivor och det är inte Supertramp, först när allt är över drar jag kopplingen till Emmylou H. Ställer den vanliga "under 30-frågan" för att se om hon har humor eller vill vara spydig tillbaks. Hon hade humor, jag hittar repliken med ryggmärgen och kollar in hennes sida litegrann. Den är delvis skriven på vers, hon gillar festande, resor, kultur och att sporta. Det kulturella verkar lite pålagt som nån slags fernissa, ett medvetet val av kontext för att hålla dom värsta grottmänniskorna borta. Eftersom det är omöjligt för mig att hålla reda på alla Evor, Annor och Lisor boendes i Göteborg brukar jag försöka fika efter namnet på en stadsdel eller i värsta fall förort under föregivningen att jag ska snickra till en limerick.

Precis som hon tyckte "kultur" var en mer passande etikett än "äta och sova" för henne, anser hon att nån grekisk ö och Linné, Andra Långgatan och Haga säger mer om henne än stället där hon är bosatt. Jag snickrar till nått kort om Mykonos, "Hemma hos" och rotmos som hon avskyr. Och får ett rätt charmigt svar, lite tauologivarning med "vackre beau", men helt okej. Vi växlar några mess till och drar upp möjligheten att gå till Jazzå tillsammans nån söndagkväll.

Musiklivet i Göteborg har sen svartklubbarna försvann förvandlats till rena rama öknen. Oftast är det vad snubben heter som sköter CD-växlaren som ska dra folk eller ett dåligt synth/depp/svartrockband på Sticky fingers, rythmkakafoni på Nef eller nån oupptäckt engelsk sångare på klubben vid Bellmansgatan. Och då är för säkerhets skull spelningen oannonserad. Återstår då Jazzå, problemet är att folk är så utsvultna på levande musik att t o m träskodans skulle riva ner applåder och extranummer. Det blir samma ansträngda stämning som när det blir tre inropningar efter en teaterföreställning där Marcus Birro skrivit manus.

Det går några veckor, inga mess till eller från "E" sätter sina spår, däremot börjar nån som kallar sig Offy slösa beröm över mina novellförsök och blandar in Fröding. Kort därefter börjar "E" och jag käbbla om var "jag skiter i allt, men det skiter jag i" kommer ifrån. Jag är naiv nog att tro på Uggla som sagt att den kommer från tidningen Strix medan "E" hävdar att den finns i nån slags "hemlig" Frödingbok. Sen får jag en känsla av att "E" och Offy känner varann, "E" vet saker jag bara skrivit i mess till Offy och när jag efter mycket lock och pock får "E":s mailadress och skickar några noveller verkar det som hon redan läst dom.

Hon har sitt riktiga namn som hotmail-adress och jag börjar misstänka att hon inte är singel, frågar om hon har lust att ringa, får tvärnobben och efter ett tag kommer det fram att hon är gift. Inte mer gift dock än att hon kan tänka sig att komma till Puben med en av sina nedresta bröder en helg.

Tyvärr har jag den helgen bokad redan för att resa hem till mina gamla föräldrar så vi skjuter upp det hela. Nån helg senare får jag besök av en alldeles för ung tjej från Stockholm, jag lär henne spela backgammon, hon är snäll, välmenande, lagar kycklingfilé och spelar skivor med Blur, nått dåligt svenskt band och Suède som jag avskyr. Jag följer henne till stationen och har lite välförtjänt ångest när jag åker hem.

Åter till "E", hon är lång, och då menar jag lång. En bra bit över 1.80, och hon är gift med snubben hon träffade när hon var 15 år. Vet inte varför riktigt, kanske är det för att jag är lat och vill slippa städa lägenheten i "onödan" en nystädad lägenhet brukar också innebära noll chans att lura med någon hem eller också, som jag hellre vill tro, att jag har ett visst mått av skrupler mot att kacka i andras bon.

I alla fall frågar jag henne om det är någon idé att jag trimmar näshår, byter lakan etc inför vårt stundande möte. Jag inser ju att det är dumt skrivet, snudd på "händer det ofta att du är otrogen?" men hoppas på att det ska slinka igenom i förbifarten och tolkas som ett dumt försök till skämt, eventuellt med nån liten ledtråd till svar. Den kommer också men tillsammans med en uppläxning om mäns sexfixering och en bisats om att förstöra spänning. Jag försöker svära mig fri, säger att vi bara är två långa människor som finner utbyte i att kommuniucera med varann och att delar av henne fascinerar mig hennes längd, hon gillar det jag skriver, har en gång gillat Lou Reed och hon besvarar mina mess/mail... antagligen tillräckligt för att lura mig till altaret, men där har hon ju redan varit... sen finns ju möjligheten att hon ser ut som Sanne Salomonson också.. då fick hon nog backa några... hmm... steg å där var jag snäll....

// gärna lite kommentarer... imorgon kommer Amazonen in i handlingen...

Av Carl johan Mårtensson 13 aug 2001 10:18