Vilse i John Malkovich huvud

Möjligen är jag svårflirtad. Kanske är jag helt omöjlig som målgrupp. I går hyrde jag, långt efter alla andra, filmen som handlar om hur det är att vara inne i John Malkovichs huvud. Trodde jag, i alla fall. Tiden man får vara inne i den aktningsvärde skådisens skalle är rätt liten i förhållande till filmtiteln. Dessutom måste det ha blivit fel någonstans.

Är det någon mer än jag som upplever att filmen någonstans i mitten byter karaktär?

Filmen startar upp som en god och en aning galen komedi, där den, till synes, rätt försynte Craig finner sig i att hans nya arbetsplats visar sig ha väldigt lågt i tak rent bokstavligt, att tanten i receptionen hör hemskt illa och verkar lite koko och att den nye chefen gärna vill diskutera sina sexuella fantasier över en middag med sin nyanställde arkivsnubbe.

Hemma hos Craig bor, förutom hans sambo, ett tiotal djur. Craig lär sig aldrig namnen på de olika djuren, som hans sambo verkar leva för. De två människorna i lägenheten ser ut att vara kära, inga konstigheter. Man får helt enkelt för sig att man har en rätt vanlig komedi framför sig på tv-rutan.

Men sedan händer något. Skratten avtar. Den försynte Craig blir vrålkär i en kvinnlig kollega. Hans sambo blir lika vrålkär i samma kollega. Sambon tycker till en början att hon hittar sig själv inne i Malkovich. Senare i filmen talas inte alls om detta, som ju ändå måste ses som en cliffhanger. Flera påbörjade händelser blir snuvade på sin kulmen, som tittare lämnas jag utan svar. Nu är filmen bara konstig och inte ett dugg rolig längre. Kollegan som Craig och hans sambo blir kära i, berättar vid ett tillfälle att förklaringen till att våningsplanet är insprängt mellan sjunde och åttonde våningen är felaktig i presentationsfilmen. Man får för sig att Craig så småningom kommer att få den rätta förklaringen. Men den uteblir. Som så många andra påbörjade dialoger, händelser och upptrappningar ramlar denna diskussion mellan stolarna.

Vad är syftet med detta? Varför är denna film upphöjd till skyarna? Jag tror mig vara en person med god smak, stort tålamod och tillräckligt med humor. Men detta? Nej, i huvudet på John Malkovich trodde jag att jag skulle få en roligare stund, en mer crazy upplevelse än detta osammanhängande sammelsurium!

Av Lena Zucker 06 aug 2001 09:41