Om "Djur är inte människor"

Jag vill på några punkter angripa Ingemar Nordins bok "Djur är inte människor" som för några år sedan gavs ut av tankesmedjan Timbros förlag. Tankesmedjan Timbro betraktar jag som kapitalisternas högra hand och dess publikationer syftar till att tjäna en konservativ kultur i den meningen att borgerlighetens privilegierade ställning inte bör rubbas. "Djur är inte människor" är ett försök att komma åt veganismen på ett mer intelligent sätt än den vanliga pöbeln som brukar få uttala sig om söndagsstekens heliga ställning och militanta veganers irrationella terrorism. Alla citat är hämtade från nämnda bok.

Nordin talar i sin inledning om "intolerans mot andra människors livsstilar" och ställer sig i de köttätandes led som vill betrakta kosthållning som en personlig angelägenhet. Detta är samma argumentation som får nyliberaler att hylla var och ens rätt att söka rikedom, samtidigt som den västerländska välfärden de facto bygger på ett inskränkande av övriga världens möjligheter.

Vidare talar han, i samband med veganismens uttalade universella plikt, om en tendens av intolerans, och skriver "staten straffbeskattar bilister så att de inte har råd att ta bilen till jobbet eller åka med familjen på semester". Det är en uppenbart romantisk vinkling som ska få oss att sympatisera med bilisterna, och helt i linje med vår välfärdskulturs uppfattning om bilen som en rättighet. Frågan är hur vi kan betrakta det som en rättighet att förstöra den planet vi delar med miljarder individer. Dessa tankegångar upprätthåller ett kontinuum av giftutsläpp och betraktar det som pragmatiskt omöjligt att ställa adekvata kvar på industrier. Ekonomi går före liv.

Nordin förstår emellertid givetvis att veganismen handlar om en vidare moral och vill därför argumentera för ett särskiljande mellan människor och djur som baseras på vår unika ställning som moraliska agenter. Han kritiserar därför Peter Singers utilitaristiska och Tom Regans rättsetiska principer. Jag tänker inte argumentera för vare sig Singer eller Regan utan endast påpeka de brister jag tycker att Nordins försvar av människans exploatering av djur har.

Han skriver i sin kritik av Regans uppmaning till moralisk skyldighet hos agenter de som kan praktisera moral att respektera patienters ställning de som saknar moralisk förmåga att om vi vuxna agenter skulle hindra ett spädbarn patient från att döda ett djur så måste vi också hindra ett rovdjur patient från att döda. Detta är givetvis orimligt, och Nordin pekar flera gånger på Singers och Regans misstag att likställa en människa utan mänskligt förstånd med djur.

Nordin glömmer då bort att rovdjurets liv bygger på rovet, medan människans liv inte gör det. Även om vissa kulturer i vissa tider bygger på det, är det inte samma sak, just eftersom vi är moraliska agenter. Därför ska människor i ett moraliska samhället enligt veganismen inte döda, och ett spädbarn bör rimligtvis uppfostras av detta samhälle.

När Nordin vill skilja på spädbarn och djur, vilket han alltså inte gör i det förra fallet, vill han själv påpeka spädbarnets människopotential. Då menar han alltså att barnet ingår i mänskligheten. Således borde vår moraliska plikt överföras på barnet. Varför vi kan argumentera för att barn inte borde exploatera djur, trots att vi samtidigt inte kan hindra ett lejon från att vara lejon.

Nordin vill vidare påvisa skillnader i förtryck och menar att veganismen för ett s.k. "slippery slope"-resonemang när den talar om att om vi inte accepterar förtryck av olika människor borde vi inte heller acceptera förtryck av djur. Han fokuserar på att det inte finns någon logisk nödvändighet i att behandla individer från olika grupper lika.

Detta är så postmodernt och han saknar uppenbarligen viljan till någon som helst strukturalistisk ansats, vilken med lätthet och många gånger inom sociologin påvisar analogier mellan mänsklighetens förtryckande system.

När Nordin i en märklig passage vill poängtera att viljan att undvika smärta, i vilket alltså mycket av veganismens resonemang vilar på, inte alltid har högsta prioritet, påpekar han att både människor och djur ibland väljer smärta för att uppnå högre mål. Det är helt sant, men veganismen säger ingenting om sådant utan vänder sig mot tillfogandet av smärta på andra individer. Om någon övertygar en gris om att den får ett underbart samlag i utbyte mot sin ena skinka, och grisen själv gnider sig mot sågen, så visst, varsågod och ät!

Nodins poäng är att människan är unik, och han rabblar upp allt fantastiskt civilisatoriskt vi åstadkommit. Återkommer vidare ofta till människans "moraliska intuition" vilket alltså är samma "sunda förnuft" som accepterat och fortfarande accepterar slaveri, sexism, krig, tortyr, förföljelse etc.

När han hävdar parlamentariskt och s.k. demokratiskt arbete fördömer han i förlängningen suffragetterna och medborgarrättsrörelsen. Att lita till förnuftet hos en civilisation som genom historien visat sig absurd och satanisk ter sig inte särskilt civiliserat.

Av Martin Karlsson 03 aug 2001 11:26