Kapitalismen - the only game in town?

"Själv kommer jag nu fortsätta skriva om globalisering och rättvisa, och jag kommer fortsätta skildra de sociala rörelser som engagerar sig i frågan." Så avslutar Jesper Bengtsson sin senaste artikel på Sourze.

Han är en av de få ledarskribenter jag nästan alltid läser. En viktig orsak är givetvis de ämnen han skriver om, som globala rättvisefrågor och de nya sociala rörelsernas framväxt. En annan orsak är, beklämmande nog, att Aftonbladet är den enda tidningen av landets fjorton största som har en röd ledarsida. Att tvingas blanda upp DN:s deprimerande ledarsida med prozac varje morgon är, som alla förstår, ingen långsiktigt hållbar lösning.

Vi är många inom den breda vänstern som, efter våldet i Genua och Göteborg, vill att en kontinuerlig diskussion om globaliseringen och dess effekter fortsätter. När gatstenarna slutat hagla fortlever de globala orättvisorna.

Idag förenklas tyvärr ofta diskussionen om dessa svåra och livsviktiga frågor alltför mycket. Demonstranterna på gatorna i Göteborg och Genua förklaras vara "mot globaliseringen". De som är för "fria" marknader och "fri" handel sägs bejaka globaliseringen. En sådan kategorisering är både fruktlös och anti-intellektuell.

Den nutida globaliseringen skulle, något förenklat, kunna betecknas som "liberal-kapitalistisk" i sina viktigaste drag. De nya sociala rörelserna vänder sig, av olika orsaker, mot denna globalisering. För vänstern är kritiken av ojämlikheterna i denna ordning central. Det rör ojämlikheter i frihet och materiella förutsättningar, både inom länder och på global nivå. Det är inte en kritik av "globalisering i sig" utan en kritik av en globalisering som, i mycket, åsidosätter rättvisefrågor.

Fria marknader och fri handel är ingen kungslösning på dessa problem. Fri handel kan, under vissa betingelser, bidra till att skapa välstånd, men skapar inte automatiskt utveckling i underutvecklade länder. Utveckling kräver rimliga institutionella förhållanden, bistånd och, för att vara hållbar på lång sikt, även demokrati. Jag tror också, vilket måhända är ett mer kontroversiellt påstående, att långsiktig tillväxt och utveckling kräver omfördelning enligt egalitära principer, både inom länder och från utvecklade till underutvecklade länder på ett globalt plan. Kapitalismen behöver en samhällelig inbäddning, i form av socialt utjämnande institutioner, för att överleva sig själv.

Under efterkrigstiden har ofta de mest öppna länderna varit de med bäst utvecklade offentliga välfärdssystem. Öppenhet och fri handel kräver institutioner som omfördelar makt och resurser till dem som förlorar på handelns ofta turbulenta kortsiktiga effekter.

Ur välfärdssystem som ger trygghet åt medborgarna skapas förutsättningar för stöd till handel bland befolkningen. Välfärdssystem och handel - dessa måste utvecklas parallellt om inte resultatet ska bli en protektionistisk backlash. Ifrågasättandet av den fria handeln uppstår när dess inkomstomfördelande effekter är okontrollerade och groteska i sina proportioner.

I högerns föreställningsvärld är fri handel och fria marknader universallösningen på alla utvecklingsfrågor. I en mer nyanserad bild är de instrument som kan bidra till utveckling men som också skapar stora ojämlikheter. Välståndet från handeln är inget som automatiskt kanaliseras till de breda massorna. Välståndsökningar måste tillkämpas på kollektiv politisk väg genom kamp.

Människor i väst vänder sig mot den nutida globaliseringen när de ser hur välfärdssystemen urholkas samtidigt som internationella institutioner IMF, WTO ensidigt driver frågor om kapitalets rättigheter på global nivå.

I utvecklingsländer är orättvisorna flagranta. Aldrig så vackra teoretiska resonemang om "komparativa fördelar" kan rättfärdiga de orimliga arbetsförhållandena i så kallade "exportzoner" eller förföljelserna av fackföreningsmänniskor runt om i världen. När omänskligt låga löner blir den enda konkurrensfördelen för utvecklingsländer blir talet om den fria handelns välståndsbringande effekter till ett hån mot dessa länder.

Istället för gradvis utveckling, genom till exempel teknologiöverföring, ser vi hur utvecklingsländer fastnar i en beroendesituation där deras arbetskraft exploateras och resurser istället överförs till de utvecklade länderna. "Trickle-down"-effekterna uteblir och i dess ställe inträder ett permanent tillstånd av utsugning.

Vänstern och de sociala rörelserna vänder sig inte emot globalisering i sig. Vad man vänder sig emot är en globalisering som endast hävdar vissas intressen, primärt kapitalägarnas.

I dagarna utkommer Fronesis, nr 6-7, med temat "Kapitalism". Det är ett försök att belysa några aspekter av den nutida kapitalismen och globaliseringen ur ett vänsterperspektiv. Kapitalismen är idag, som vi kallar den, "the only game in town". Samtidigt står det klart att människor ropar på alternativ till en ordning där marknadens principer alltmer griper in i varje vrå av deras liv. Vi frågar oss om kapitalismen har förändrats och i så fall hur. Vi har samlat en brokig skara skribenter för att utreda detta, däribland Antonio Negri, Michael Hardt, Saskia Sassen, Francois Chesnais och Robert Went.

Låt oss, efter Jesper Bengtssons uppmaning, fortsätta diskussionen om globalisering och rättvisa på Sourze. Låt mig också, vid tillfälle, sticka ett exemplar av Fronesis i din näve Jesper!

Av Ingvar Strid 31 jul 2001 09:40