Är en åsikt värd ett spillt liv?

Jag satt på jobbet den där fredagen den 15/6 och lyssnade på radioreferaten och såg bilderna i lunchsändningarna på TV. Det var krig på TV - i min stad!

En vän berättade för mig om de scener som utspelades i City under fredagen. Hon såg äldre människor fly från mobben i panik, tagande sig för bröstet.

Lika lite som jag var i händelsernas centrum i Göteborg fast jag kände den snåla blåsten var jag det i Genua. Således är det svårt att säga något om vem som kastade första stenen.

Skuldbördan för Göteborgsupploppen reds ju ut precis, och domarna får tala för sig själva. Frågan jag vill ställa med denna artikel är i stället: hur mycket får hävdandet av en åsikt kosta?

Det oskyldiga Göteborg är inte så oskyldigt längre efter de där vidriga dagarna i juni, och många människor finner det olustigt att gå på gatan sent om kvällen numera.

Vi har fått betala för dessa händelser med vår säkerhet. Det är ett mycket högt pris, men inte lika högt som ett spillt liv. Det hände nästan här. Det hände i Genua.

Dagen efter den där osannolika dagen i Göteborg samlades nya, stora, skaror med folk för att demonstrera för sin sak och visa sin åsikt. Hur många det var exakt vet jag inte, men det var ett antal tusen som strömmade till Vasaparken och Vasaplatsen för att delta i "Reclaim the streets"-demonstrationen.

"Reclaim the streets" har förstås en antivåldsinställning kring demonstrationer, och idén att festa, dansa och skapa glädje och samvaro mellan och för människor tycker jag är ett riktigt sunt och positivt sätt att skapa debatt på. Tyvärr slutade denna fest i att en ung man nästan fick sätta livet till i sammandrabbningar med polisen.

Jag blev faktiskt förvånad över att människor ville samlas i så stora sällskap igen, dagen efter att Avenyn blev sönderslagen. Jag blev förvånad över att någon ville gå ut alls för den delen.

Lika förvånande är det att så många ville åka till Genua och demonstrera sina åsikter. Det var ju förutbestämt att det skulle sluta i elände och tragedi.

Frågan är kort och enkel: är det värt att sätta liv och hälsa på spel för att demonstrera sina åsikter?

Naturligtvis! Om man inte visar sitt missnöje på något sätt mot det man är missnöjd med, kommer inte missnöjet att synas. Men finns det inte andra, mer säkra, vägar att gå för detta?

Jag anser att de samfund och föreningar som ansökt och fått tillåtelse att demonstrera kring dessa möten borde tagit sitt ansvar på ett bättre sätt för att förhindra de tråkiga konsekvenserna.

Att det spårade ur på fredagen, det kunde man inte förutspå fast polisen hade väl sina misstankar. Borde man dock inte ha tagit det säkra före det osäkra och struntat i att samla så mycket människor på samma plats igen dagen efter?

Och borde man inte i Genua, med lärdom av Göteborg - i stället för att nödvändigt visa sin ståndpunkt genom massdemonstration - försökt avstyra stora grupper från att samlas och marschera?

Jag förstår ju att konsekvensen av detta kommer att läsas som om man ger vika för den rådande ekonomiska ordningen. Men är ett spillt liv mindre viktigt, något man får betala för att demonstrera en åsikt?

Av Joakim Forsemalm 24 jul 2001 12:56