Jag vill ha dialog och öppenhet

På åtminstone en punkt är den dock entydig: Jag anser att dialog och öppenhet är det bästa sättet för makthavare och myndigheter att möta meningsmotståndare. Därför tycker jag inte att polis och politisk ledning i Göteborg varit naiva.

Jag tror också att jag är mycket entydig i artikeln i att avvisa allmänna rop på mer polis och våld mot demonstranter.

Jag är upprörd över att polis sköt skarpt mot demonstranter och att en 19-åring blev livshotande skadad. Men däremot visade utvecklingen i Göteborg att det numera finns en liten grupp bland demonstranter som vill utnyttja tillfället för att med våld angripa inte bara egendom utan också personer.

Denna grupp vill inte mötas i dialog och nöjer sig inte med att få sin rätt att demonstrera garanterad. För att bemöta dem måste myndigheterna ha en trovärdig strategi och utrustning som avskräcker från våldsutövning.

Enligt den utvidgning av begreppet säkerhetspolitik som skett de senaste tio åren utgjorde situationen i Göteborg ett säkerhetspolitiskt problem. Både generaler och fredsrörelseföreträdare är numera ense om att interna konflikter, IT-störningar, miljöutsläpp, terrorism och så vidare utgör säkerhetspolitiska hot.

Utrikesdepartementet driver på att svensk säkerhetspolitik ska omfatta konfliktförebyggande åtgärder och svensk militär utbildas för att ägna sig åt krishantering och fredsbevarande operationer. Enligt samstämmiga uppgifter har de också klarat sådana uppgifter på Balkan och förhindrat våldsutbrott i spända situationer.

Min fråga är då om inte några av dessa erfarenheter, kunskaper och idéer skulle kunna användas vid krishantering också i Sverige, även om det skulle behöva innebära att vi bröt en klassisk svensk uppfattning som jag delat att militär inte ska kunna användas inom landet utom vid bekämpning av olyckor och naturkatastrofer.

I ett demokratiskt samhälle måste man kräva av myndigheter att de slår vakt både om mötes- och demonstrationsfriheten. Makthavare ska få mötas, även utan direkt insyn hur mycket många av oss än må ogilla det. Demonstranter ska skyddas så att de kan marschera och uttrycka också mycket utmanande protester och krav. Men för att värna om båda dessa rättigheter ska myndigheterna trovärdigt kunna avskräcka från och förhindra våldsutövning.

Om hur detta ska ske, måste vi kunna diskutera.

PS Utrikespolitiska Institutet är ingen statlig myndighet utan till sin formella ställlning en oberoende ideell förening. Dess uppgift är att forska och informera om internationella förhållanden och erbjuda en mötesplats för debatt. Institutet tar inte som organisation ställning i några frågor. Däremot både tillåts och uppmuntras medarbetarna, inklusive chefen, att delta i samhällsdebatten med sina kunskaper och erfarenheter.

Av Anders Mellbourn 29 jun 2001 16:29