Problemen i Göteborg är inga nya problem

Problemen i Göteborg är ju inga nya problem, redan för knappa tio år sedan var det problem med att det, med AFA i spetsen, fanns massa folk och organisationer som genomförde aktioner som var misstänkt lika utövanden av
primalskriksmetoden.

Jag undrar fortfarande om deras motiv någonsin är politiska på riktigt. Det som framförallt får mig att tvivla är den osolidaritet som ofta genomsyrar deras tillvägagångssätt. Polisen väljer förhoppningsvis inte att spärra in 17-åriga fältbiologer bara för att de är lättare att identifiera än maskerade våldsromantiker, tyvärr har till exempel nazister inte samma urskiljningsförmåga. Vi som kombinerar vår antinazism med pacifism kan riskera livsfara om det letar sig in maskerade AFA-folk med järnrör i våra demonstrationståg, vilka själva inte löper någon risk att bli trakasserade i efterhand eftersom de inte är möjliga att identifera.

Denna själviskhet återfinner jag också hos ligisterna i Götet. De vet att varken media eller polisen kommer ha lust respektive möjlighet att sålla de fredliga från de våldsamma, alltså utsätter de medvetet andra ­omaskerade ­
demonstranter för fara. Hur de kan kombinera det med vänsterns stöttepelare - solidaritet - är för mig obegripligt.

Det andra stora problemet i Göteborg är också gammalt. Det handlar om hur polisen ser på ungdomar, framförallt då från vänstern. Mitt första möte med den tydliga orättvisan inträffade redan 1993 när jag såg en bekant dras ut från Centralen i Stockholm, i fötterna för att han druckit folköl på offentlig plats. Det blev så uppenbart när jag insåg att de aldrig skulle behandlat honom så om han haft kostym på sig och/eller varit tjugo år äldre.

För mig var det ingen chock att polisen i Göteborg i många fall var så totalt respektlösa inför de individer som var unga och "såg vänster ut", att en polis på en inspelad film från Hvidfeldska sparkar en sittande demonstrant i ansiktet, att en bekant på väg hem inne i centrala Göteborg blir omringad av tre piketbussar och kroppsvisiterad utan att få en förklaring till vad som pågår.

Däremot chockar det mig att så många av mina vänner innan bilderna från Göteborg ­ och i vissa fall trots bilderna från Göteborg ­fortfarande tror att polisen är snäll och rättvis. Vi behöver inte bara ifrågasätta polisens övervåld
eller icke-övervåld vid demonstrationer utan varför det känns som att de hyser ett kollektivt förakt för oss unga vänsteranhängare.

När vi ändå är igång och ifrågasätter kan vi ifrågasätta varför medierna överhuvudtaget infinner sig på en presskonferans som hålls av folk som uttalat förespråkar våldshandligarna i Göteborg. Hur de kan undgå att förstå
att för att få en bra bild av demonstranternas syn på saken skulle varenda organisation, från Attac till Fältbiologerna, behöva ha samma rätt och förutsättning att synas och komma fram som AFA fick i DN häromdagen.

Med så stora problem som legat under ytan innan kvantiteten av dem i Göteborg fått dem belysta bestämmer jag mig för att ta det som en komplimang att det tydligen är "såna som jag" som bidrar till det.

"Visst var saker mycket enklare förut, Allt var svartvitt och i helvetet var det slut.
A-lagare var trevliga pilsnergubbar och polisen han var stor och snäll.
Och barnen var tysta när det var kväll.

Tiga är guld så håll din käft.

Kära systrar, kära bröder, jag vägrar tro att det var vi som blev över."
/Charta 77

Av Alice Eggers 25 jun 2001 11:13