Är "man" en man?

I bakgrunden av den realpolitiska kamp som brukar kallas "den andra feministiska vågen" började feminister inom olika vetenskapliga discipliner att rannsaka den traditionella vetenskapen.

Inom litteraturvetenskapen undersöktes den hegemoniskt manliga kanon, i samhällsvetenskapen gjordes försök att komplettera den marxistiska läran med genusperspektiv genom till exempel frågan om hur reproduktionen förhåller sig till skapandet av mervärde.

Inte heller naturvetenskapen gick fri från den feministiska blicken. Den positivistiska epistemologin ifrågasattes och naturvetenskapen tolkades som en socio-kulturell praktik vilken antropologer och sociologer försökte förstå sig på. Detta innebär att sanning tolkas som ett meningsskapande i vilket aktörerna - traditionellt sett män - bär med sig preferenser som handlar om samhällets syn på värde, manligt, kvinnligt och så vidare.

Alla dessa rörelser pågår fortfarande, även om de oftast är instängda på de akademiska institutionerna, vilket ett flertal mer "synliga" feminister påpekat. Problemet med "spetsforskning" kontra "mainstream" tänker jag inte analysera här, endast påpeka att jag tror att akademisk kunskap för eller senare sipprar genom högskolemurarna. Många med mig önskar att det gick snabbare.

En gren som verkar varit alldeles för instängd för sitt eget bästa är emellertid den feministiska språkfilosofin. Denna slutsatsen drar jag eftersom dess poänger har fått för lite genomslag både inom och utanför det akademiska feministiska samtalet. Engelskspråkiga feminister tog upp tråden genom att analysera användningen av ordet "he" han som könlöst pronomen. I en sats som "if a person wishes to go to the toilet, he must remember to lock the door" står "he" för vilken person som helst, kvinna eller man. Om någon önskar gå på toaletten måste HAN komma ihåg att låsa dörren.

De feministiska forskarna menade att denna till synes obetydliga semiotiska detalj för det första var ett symptom på den klassiska föreställningen om mannen som norm, för det andra att sådana strukturer i språket också reproducerar mannen som norm. Idén är alltså att genom att små detaljer upprepas om och om igen blir osynliga och normala och mer än vi kan tänka oss påverkar verklighetsuppfattningen.

I svenska språket har motsvarande ord alltid varit hon, vilket kommer sig av att "människan" kallats för "hon". I andra konstruktioner används det opersonliga könlösa pronomenet "you" du, ni eller "one" en för att tala i allmänna ordalag. Till exempel: "Upon going to the toilet, you must lock the door" eller "Upon going to the toilet, one must lock the door". När du går på toaletten måste DU stänga dörren. "One" kan sägas vara mer högtidligt och vanligare i akademiska texter och nu kommer vi till den svenska motsvarighet jag vill angripa.

I svenskan används ordet "man" som opersonligt könlöst pronomen. Det är ett mycket vanligt ord och används i var och varannan mening då någon vill tala i allmänna ordalag. Till exempel "När MAN går på toaletten måste MAN stänga dörren". Detta gäller alltså alla, vem som helst.

För det första används "man" för att göra ett uttalande opersonligt. På så vis distanserar sig talaren en smula. Det är lättare att säga "man blir ju ledsen om någon säger så" än det mer personliga "jag blir ledsen". I det senare fallet blottar du dig. När jag lyssnar på konversationer bland vänner eller i klassrum är "man" ett av de vanligaste orden. Även feministisk forskning är full av detta ord.

För det andra menar jag att eftersom "man" som opersonligt pronomen är samma ord som könet "man" är det ett symptom på mannen som norm. För många verkar detta säkert vara obetydligt och för att påpeka det måste jag vara rabiat.

Men jag hävdar att inbyggt i språket finns dessa små "naturliga" strukturer som härstammar ifrån männens formuleringsprivilegium. När människor vill uttrycka sig i allmänna ordalag om allt möjligt kommer de alltså hela tiden tillbaka till Mannen. Detta är en del i det system som subventionerar Viagra, undersöker värnpliktiga som om de var genomsnittssvenskar, kallar menstruation för slöseri men spermaproduktion för genial se biologiböcker och pojkfotboll för fotboll men flickfotboll för flickfotboll.

Istället för att fråga "vad gör det om man används som allmängiltigt?" borde vi ställe frågan "hur kommer det sig att man ses som allmängiltigt"?

Av Martin Karlsson 25 jun 2001 15:54