Allt är bra igen

Tiderna förändras, välfärden har aldrig funnits, men tiderna förändras och folk börjar lära sig att Sverige inte är den trygghet som så befallts.

Göteborg 2001. Vänstern splittras på nytt, allt är som det ska vara i vårt moderna samhälle. Återigen skriker man att våld är fel, våld är således fel och man blir frivilligt våldtagen framför medierna som säger denna gången att där fick man så man teg. Man säger att polisen gjorde rätt, och polisen gjorde rätt. Vi sväljer det. Polisen gjorde allt rätt, inga misstag.

Efter skandalen i Malmö växte stora protester upp, medierna kunde inte på något sätt göra om samma misstag i Göteborg. Det vore ju förskräckligt fel, och bitvist opportunistiskt att försvara de revolutionära kretsar som sprider skräck på våra vackra gator. Att dessa revolutionära kretsar är samhällets egna barn, deras barn, deras stackars förvillade barn, känns nog bäst att tysta ned, glömma bort, förtränga, för att aldrig mer komma ihåg.

Nej låtom oss dränkas i våra skinnsoffor, låt tevens underbara värld fördunkla oss, och styra oss på nytt. Skriv det vi vill läsa, det vi vågar läsa, så vi på intet sätt börjar bilda oss en mer objektiv synvinkel.

Vi älskar ju Sveriges sätt att styra oss; det medierna förutsätter, förutsätter vi, och ingen ser, ingen hör och man kan trycka fingrarna i öronen på oss så vi kan skrika "lalalala" så högt vi kan. Ingen ser, ingen hör. Det som tynger oss kräks vi ut på toaletten. Allt är frid och fröjd.

Vi går till Avenyn och handlar upp våra sista pengar på NK. Ett steg till i rätt riktning. Samhället bygger broar. Så vi har några broar att gå på. För att vi sedan kan gå tillbaka och klippa gräsmattan, och leva vårt alldeles utomordentliga liv. I skuggan förvisso, men med konstgjorda strålkastare som vi kan se in i och bli blinda, och leva lyckliga i några timmar till.

Av Håkan Kristensson 25 jun 2001 14:39