Kravaller, det vill jag se!

Jag hade gärna sett mer; direktsänd TV med flera kameror samtidigt, kartor över innerstaden med polisstyrkor och ligister utmarkerade med blåa och röda punkter och det hela kommenterat av en kravall- eller krigs-expert. Och jag antar att jag inte är ensam om att facineras av detta.

Först måste jag påpeka att hade jag eller någon i min familj varit i Göteborg under kravallerna eller om jag jobbade i en av de sönderslagna affärerna så hade jag varit både rädd och arg. Ursinnig, tror jag. Jag tycker alltså illa om både stenkastande ligister som fegt gömmer sig i rånarluvor och otränade poliser som slår 15-åriga sittande fältbiologer med batong. Rättsapparaten kommer förhoppnings-vis att ta hand om rötäggen ur bägge grupperna.

Människan är fascinerad av våld och krig. Det är ett faktum. Några exempel är dataspel som Age of Empires, ett realtidsstategispel där spelaren bygger en civilisation och slåss mot fiender, att böcker om Karl XII:s fälttåg säljer tiofalt mer än böcker om tex. Gustav V:s tennisintresse och att proffsboxare tillhör världens bäst betalda idrottsmän.

Skillnaden mellan ovanstående exempel och kravallerna i Göteborg är att kravallerna hände nyss och i verkligheten. Det som saknas är distansen till händelserna men den distansen skapas av TV och nyhetsrapporteringen. Det räcker för att jag tillfälligt ska komma över oron för ordningen i samhället, för de demonstrerandes rätt att uttrycka sig och för att oskyldiga kommer i vägen i stridigheterna. Via TV:n dras jag med skräckblandad förtjusning in i en verklighet som jag inte vill vara del av men gärna betraktar på avstånd.

Kanske är det farligt att förvandla kravaller och samhällsuppror till underhållningsvåld för de icke närvarande. Mediabevakningen blir en motivationskälla för våldsverkarna. Samtidigt kan utomstående bättre bilda sig en uppfattning om vem som har rätt och fel ju bättre kravallerna skildras. Jag vet inte, men i min TV får det gärna visas mer kravaller.

Av Andy Es 19 jun 2001 14:48