Mångfalden som media bara snuddar vid

De som var där kommer med åren att föröka sig likt de som besökte Bob Marleys sista konsert på Grönan. Så långt är jag överlycklig.

Men vad som kommer att födas ur detta är jag inte lika klar över.

Protesterna mot EU-toppmötet har en mångfald som mainstream-media enbart snuddat vid, till förmån för spekulationer om våld och kravaller. Radikala fackföreningar, försvarare av asylrätten runt om i Europa, antirasister, feministiska nätverk, miljö- och djurrättsaktivister organiserar möten kring de frågor som ignorerats av EU-topparna under det halvår Göran Persson njutit av att leka internationell statsman, men av detta har knappt ett knyst hörts.

Men jag kan ge mig fan på att det kommer att förekomma "incidenter". Om inte annat för att polisen kommer ta första bästa identitetssökande radikals
överilade kast med glasflaska som ursäkt för att leka undantagstillstånd.

Jag kan höra drevet; det var hitresta yrkesdemonstranter som ställde till kalabalik. Lagom rolig infallsvinkel när EU-gräddan just bjudit in USA-mästaren i mord på egen befolkning. Kamerorna kommer vara på plats, skådespelet igång, och på tre dagars motdemonstrationer kommer DN, Aktuellt, Expressen med flera att dammsuga fotografernas fångst efter möjligheter att presentera bilden av ett slagfält. Är detta av ondo? Ja såklart i det att en förvrängd bild av vad som skett kommer presenteras.

Men det går ju att se det som att all publicitet är bra publicitet. De protester mot internationella toppmöten som IMF, WTO och G7 som uppmärksammats av media har omfattat sammanstötningar mellan polis och demonstranter ägt rum förutom de i den så kallade tredje världen, där inte ens strejker som involverar hundratusentals skapar mer än notiser.

Sen är det knappast så att det bara varit enfaldig trotsighet från demonstranter som lett till sammanstötningar utan många gånger snarare polisens försök att sätta demonstrationsfriheten på undantag. Världsbankens nästa toppmöte ska för övrigt hållas långt från demonstrationer i ett Oljebolag med flagga till shejkdöme.

Ett sätt att se på problemet är att våld eller konfrontation tar uppmärksamhet ifrån sakfrågorna. Ett långt mer dyster slutsats är att medierna bara ser ett nyhetsvärde i konfrontation. Aktivister för femton minuters berömmelse, beväpnen eder. Förutom att den mediakåte kanske ser nån poäng med cyniskt beräknat spektakulärt våld, så tror jag att den som huvudlöst ger militäriskt drillade snutar en ursäkt att löpa amok som i Malmö, kommer ha en jävligt stor hatklubb framöver.

Spöade ungdomar/anarkister genererar allmänhetens avsky mot polisen men inte vinner några segrar mot EU:s nyliberala politik. De första att applådera lär dock vara Göteborgspolisen, som inte verkar ha styrt upp Santiagostadiumlogi för att lösa bostadsbristen i Sverige.

Skit samma, tärningen är kastad. Det här är större än vad några källaraktivister, polisbefäl eller EU-höjdare kan styra som de vill. Massförankrade konfrontativa metoder kan på allvar få hela EU-jippot att framstå i en annan dager och de i brist på alternativ folkvalda konspiratörerna att stå utan sina kejsarmunderingar.

Så långt allt väl, men vad efter Göteborg, kommer vi känna sorg i brist på enande hotbild?

Av Nathan Hamelberg 12 jun 2001 16:02