Hedersmord religon. Fakta eller fördom?

Hedersmord, kidnappning, giftermål mot sin vilja, förföljelse alternativt utfrysning av familjen.

Grova övergrepp utförda i Sverige under de senaste åren, som har kommit att få stort utrymme i våra medier och skapat en hetsig debatt. Den gemensamma nämnaren är att övergreppen drabbat unga svenska kvinnor, uppväxta i starkt troende muslimska familjer. För oss "vanliga" svenskar, som med modersmjölken fått klart för oss att de "rätta" värderingarna innefattar begrepp som "demokrati" och "jämlikhet oavsett kön, religion eller etnisk bakgrund" ter sig dessa övergrepp obegripliga.

Det muslimska samhällets traditioner tycks oss föråldrade, och kanske i synnerhet beträffande relationen mellan man och kvinna. Vår föreställning om könsrollerna i det muslimska samhället är att det är männen som bestämmer och att kvinnan, insvept i skylande tygstycken, överbeskyddad av sina bröder och makar, bunden till ett liv inom husets fyra väggar där hon ska sköta hushållet och uppfostra barnen, är förtryckt och hämmad.

Självklart ifrågasätter vi en kultur som denna, som skiljer sig så markant från vår, där kvinnan ju är en självständig individ med i teorin samma rättigheter och skyldigheter som mannen. Men är denna uppfattning om det muslimska samhället verkligen baserad på fakta, eller är det bara fördomar? Och hur har de seder och bruk som för "oss svenskar" tycks obegripliga egentligen uppstått?

Misshandel av kvinnliga familjemedlemmar

Hur kan man mörda någon man älskar? undrar vi. Enligt muslimsk tradition är familjen något mycket betydelsefullt och släktens heder sätts framför den enskilda individen. I Koranen slås det fast att det är mannen i familjen som har ansvaret för att skydda kvinnorna och om han misslyckas, vanäras hela släkten och inte minst männen själva.

Så när förövarna till så kallade hedersmord rättfärdigar sina handlingar med att de utförs i Allahs namn, har de handlat utifrån sin tolkning av Koranen och vad de anser vara familjens bästa. Tillämpningen av Koranen skiljer sig dock åt, naturligtvis finns det muslimska män som aldrig skulle kunna tänka sig att gå så långt som till mord för att behålla familjens heder. Detta är till stor del en fråga om hur traditionen ser ut där männen lever.

Könsroller

Men de traditionella könsrollerna då, med kvinnan i hemmet och mannen som försörjer familjen? Har kvinnan ingen rätt till utbildning och ett "riktigt" arbete? I muslimska länder är det tradition att mannen arbetar och kvinnan sköter hemmet. Detta förklaras med att det enligt Koranen är mannens plikt att försörja sin familj.

Hustrun ska kunna behålla samma levnadsstandard som hon haft i sitt föräldrahem. Hon behöver inte bidraga till sin egen eller barnens försörjning oavsett om hon har förmögenhet eller annan inkomst. Mannen är skyldig att beskydda henne och att visa henne kärlek och ömhet.

Kvinnans skyldighet är att lyda sin man och vara honom trogen. Hon ska också vara en god mor och ta hand om hemmet. Hennes plikter är alltså svåra att kombinera med ett heltidsarbete.

Om kvinnan arbetar utanför hemmet skulle det ju dessutom kunna tolkas som att mannen inte kan försörja sin familj, vilket skulle vara en stor skam för honom. En annan bidragande orsak till att kvinnan stannar i hemmet är att moderskapet skattas högt och räknas som förvärvsarbete.

Detta betyder dock inte att kvinnan inte får arbeta. Enligt Koranen har kvinnor, liksom män, rätt att äga och sälja egendom, att utbilda sig och etablera sig i ett lagligt yrke. Varför stannar då en stor del av kvinnorna i hemmet, trots att de ju enligt Koranen har all rätt till förvärvsarbete? Återigen ser vi här en skillnad mellan tradition och religion, och det är traditionen att kvinnans plats är i hemmet som väger tyngst.

Chador

Denna slöja. Ett tvång eller ett privilegium? Att gå omkring med tjocka tygsjok runt hela kroppen i 40 graders värme tycks sanslöst för frusna nordbor. Hur kan muslimska kvinnor ställa upp på att bära denna utstyrsel? Det kan väl knappast vara frivilligt? Och vad har slöjan för funktion egentligen? I Koranen står det att kvinnan bör, observera bör, skyla sin kropp för främmande män.

Hon bör inte heller vistas ensam med eller ha någon som helst kroppskontakt med främlingar. Detta för att till varje pris minimera risken till otrohet, som ju enligt Koranen är ett mycket grovt brott.

Kvinnan bör alltså som en rättrogen muslim skyla sig, men det finns ingen lag i Koranen tvingar henne att använda slöja, utan det är ett fritt val. Dessvärre har vissa muslimska stater infört lag på slöja, men här är det än en gång traditionen som spelar in, inte islam i sig.

Att kvinnor i exempelvis Sverige väljer att bära slöja, trots att det inte finns någon lag som tvingar dem till det har flera orsaker. En orsak kan vara att de är uppvuxna i en familj, där de sedan barnsben underkastat sig männen i familjens vilja, och således känner sig tvingade att bära slöja.

En annan är att de ser slöjan som ett skydd och ett privilegium, som gör det möjligt för dem att vistas bland främmande män utan att känna sig utsatta. Och en tredje orsak att de vill leva som rättrogna muslimer, enligt de föreskrifter som står skrivna i Koranen.

Så, i Koranen hittar man tydliga skillnader mellan mannens och kvinnans rättigheter och skyldigheter. Men tydligen så har ju dessa olikheter i grunden inte tillkommit som ett sätt att förtrycka och diskriminera kvinnan. Till skillnad från den västerländska synen på mannen och kvinnan, där de båda könen anses vara kapabla att utföra samma uppgifter, utgår man i stället från att könen är olika, och således har olika funktioner i samhället.

Dessa funktioner har man i Koranen försökt att fastställa för att skapa en enkel och problemfri relation inom äktenskapet, samt ett fungerande samhälle.

Den stora boven i dramat tycks vara de djupt rotade traditioner, som genom årtusendena utvecklats i de muslimska staterna, och som egentligen inte har med islam att göra, men som i likhet med religionen kommit att utgöra en mycket väsenlig del av dessa samhällens kultur.

Okej, men hur kommer det sig att övergrepp i Allahs namn förekommer här i Sverige, där man ju inte kan hänvisa till vare sig tradition eller religion? Tydligen har de muslimska familjer som invandrat till Sverige inte anpassat sig till det svenska samhället, utan fortsätter att leva enligt sin kultur och enligt sina traditioner. Hur förklaras detta fenomen? Naturligtvis innebär flykt till ett nytt land och ett möte med en ny kultur en stor påfrestning.

Det tar tid att lära sig nya seder och bruk, och varför ska man automatiskt antas överge de traditioner man växt upp med, bara därför att de inte är de allmänt rådande i det nya landet?

Segregation, diskriminering och svårigheter med det nya språket underlättar knappast för de nya medborgarna att ta till sig det svenska samhällets normer och regler. I Sverige har man rätt att fritt utöva vilken religion man vill, men samtidigt måste man som svensk medborgare rätta sig efter den svenska lagstiftningen. Och det är här motsättningen finns; hur ska man kunna utöva sin tro om man inte samtidigt kan få leva enligt de traditioner som är så starkt förknippade med religionen?

En svår fråga, utan något enkelt svar. I hur stor utsträckning ska man tillåta mångfald? Är ett mångkulturellt samhälle något att eftersträva? Eller leder det bara till ytterligare segregation mellan olika etniska grupper? Är det bästa sättet att lösa problemet en påtvingad assimilation, så att de nya medborgarna snabbt anpassar sig till det svenska samhället och tar till sig det nya landets seder och bruk?

Eller finns det ytterligare en väg att gå, att genom möten och samtal mellan olika grupper i samhället, vad gäller såväl kön, samhällsklass som etnisk tillhörighet, skapa insikt och förståelse? Det största problemet är inte komfrontationen med en ny kultur i sig, utan våra fördomar. Till synes obegripliga traditioner, kan vid närmare eftertanke te sig helt logiska, om man väljer att betrakta dem utifrån ett ny synvinkel.

Men för att kunna få ett nytt perspektiv krävs en dialog, och det är denna dialog som saknas i det svenska samhället. Så länge de nya medborgarna inte anpassar sig till det svenska samhällets seder och bruk, ses de som suspekta av medelsvensson, och så länge medelsvensson fortsätter att hålla fast vid sina fördomar, ges invandrarna ingen möjlighet att anpassa sig.

En ond cirkel, helt enkelt. Och det enda sättet att bryta den onda cirkeln är genom att respektfullt och nyfiket närma sig varandra. Frågan är, har vi modet att anta utmaningen och mötas på halva vägen?

Av Anja 11 jun 2001 09:53