Fälld - för medial olydnad

Det visar på egendomligheter i mediesystemet. Saker, som jag skrivit i flera år i mängder av artiklar får jag inte säga i public service-teve. Anledningen är att SVT har i uppdrag att agera objektivt, samtidigt som alla vet att det inte finns någon sådan objektivitet. Det finns tjogtals sätt att få intervjuobjekt att säga det man önskar, samtidigt som det ser formellt "objektivt" ut. Bättre då att inte hyckla. Men det visar också på att public service inte kan vara något riktigt alternativ till de kommersiella medierna. Pressen har utökat åsiktsjournalistiken något alldeles infernaliskt de senaste åren.

I ett mediesystem där kommersiella medier tycker hur mycket som helst om till exempel public service - och gärna att det ska bli teve för eliten eller säljas ut - har public service få tillfällen att "tycka tillbaka".

Min intervju var nog en form av medial olydnad. Jag tycker att både medier och politiker är alldeles för tystlåtna och försiktiga när det gäller att tala i klartext om vad som håller på att hända med medierna och informationen i världen. Min tanke var att säga det som sägs överallt i den internationella mediedebatten, men sällan i Sverige - och höra efter om Marita Ulvskog höll med. Till exempel att de kommersiella mediekonglomeraten vill släcka ner public service i världen och helt ta över informationen själva. Eller ta makten över public service, som de gjort i Italien och Storbritannien. Det sistnämnda sa jag inte i intervjun; det har hänt efter att jag gjorde den.

En märklig sak i sammanhanget är att jag ställde ungefär samma icke-objektiva frågor till moderaten Anders Björck i en senare intervju; men ingen anmälde den till Granskningsnämnden. Troligen för att han och jag var mindre överens. Jag såg det inte som att det var Marita Ulvskog som skulle utsättas för "kritisk granskning" - utan medievärlden.

Jag antar att Mediemagasinet anlitade mig som intervjuare därför att jag är den jag är; en som fört fram alla dessa åsikter, oavbrutet i sex år. Att jag plötsligt skulle förvandlas till ett neutrum hade jag inte en tanke på.

Sen är det en annan sak att det inte var någon bra intervju. Det ser fånigt ut när man gör sig bred, som jag gjorde. Men när jag - vis av skadan - föreslog att jag helt enkelt inte skulle synas i bild i de kommande intervjuerna, ville public service inte höra talas om det. Emellertid är felet mitt och Mediemagasinet ska inte lastas för det. Jag känner mig inte ett dugg orättfärdigt behandlad av Granskningsnämnden. Men jag tror att man måste fundera på public services policy. Det finns många olika sätt att söka närma sig sanningen på.

Av Maria-Pia Boëthius 17 maj 2001 11:23