Svensk långlöpning mot alla odds

I OS i Sydney 2000 vann afrikanska manliga löpare 16 av 18 medaljer på distanserna 800 meter till marathon. Varför dominerar afrikanska löpare världsstatistiken i medel- och långdistans? Varför har svenska löpare allt svårare att hävda sig internationellt i dessa grenar?

Undertecknad har studerat löpare i Kenya och Tanzania vid ett flertal tillfällen sedan tolv år tillbaka. Svenska löpare har tränat med världseliten i Kenya och kenyanska löpare på svensk elitnivå har levt och tränat med svenska löpare vid Löparhögskolan i Sverige månader i streck. Två avgörande faktorer till de afrikanska löparnas fördel kan konstateras:

1. Hunger efter framgång. Resultat på löparbanorna öppnar möjligheter för afrikanska löpare att komma ut i världen och springa in pengar till försörjning. Det finns gott om förebilder från Kip Keinos storhetstid i slutet av 60-talet till dagens Paul Tergat, som visar vägen. Tergats hus i Ngong Hills några mil utanför Kenyas huvudstad Nairobi är påkostat och omgärdat av murar, hans bilar är av den högre prisklassen, han talar ofta i sin mobiltelefon och sänder e-mail från sin dator till sina globala kontakter. Allt detta har han uppnått genom sin löpning, Tergat är bland annat femfaldig världsmästare i terränglöpning. Ledande politiker med landets president i spetsen och höga militärer tar alla tillfällen att framhålla de framgångsrika kenyanska löparna som förebilder och många ungdomar gör vad de kan för att uppnå detta, vi har bara sett början av det afrikanska löparundret!

Men väldigt få svenska ungdomar lockas av löpning, vi har inga framgångsrika förebilder och media glamoriserar många andra sporter före långlöpning. Varför slita med en global sport, där det krävs flera års daglig träning för att mäta sig med dessa "naturlöpare" från Afrika? Vårt hopp kanske får stå till löpare med invandrarbakgrund, det finns redan några lysande exempel i landstoppen i långdistanslöpning. De svenskar som antar den stora utmaningen att lyckas som långlöpare kan inspireras av afrikanernas attityd och hängivenhet till löpningen!

2. Fysisk hållfasthet. Ungdomen i Afrika förflyttar sig till fots under uppväxten och skapar en hållfasthet i benbyggnad, leder och muskelfästen, som är en förutsättning för att klara av eventuell kommande tuff löpträning. De får en grundläggande träning utan att se det som träning. När de bestämmer sig för en satsning på löpning, tål kroppen den hårda träningen som krävs och de når snabba resultat.

Våra svenska ungdomar har inte samma fysiska beredskap. I dag har spontan fysisk aktivitet ersatts av stillasittande framför TV, dataspel etcetera. Det är alltför vanligt med förslitningsskador hos svenska löpare. De kräver en längre grundläggande träning innan de kan klara av tuff resultatgivande löpträning. Detta ställer höga krav på tränare och rådgivare - i den "enklaste" av alla sporter: att springa ikapp! Vi har alla odds emot oss! Men skam den som ger sig.

Av Sven-Åke Jåfs 07 maj 2001 09:31