Livets mening - en förnuftsbaserad diskussion
Mjahaa, då var det dags för en av de så kallade stora frågorna.
Är bara en stackars människa bland alla andra miljarder artfränder, som släpar mig fram under det andra året av
det nya millenium, som vi kallar 2000. Det vore förmätet av mig att försöka ge sken av att de följande raderna
skulle kunna ge något slags svar på den eviga frågan om livets mening. Vill bara försöka diskutera frågan och är
medveten om att allt jag kommer att säga blir präglat av vad livet hittills har indoktrinerat i mig. Att
diskussionen är baserad på förnuft betyder att tankarna som framförs förutsätter att bara det som vi kan observera
med våra sinnen är verkligt och att det alltid finns ett orsak-verkan sammanhang. Detta synsätt kan vara fel,
men det är å andra sidan faktiskt det bästa vi har till förfogande.
Om vi då först kritiskt granskar uttrycket "livets mening", för att definiera vad det är vi talar om, så dyker
genast följande frågor upp:
- Vad är liv?
och
- Behöver det finnas en mening?
Först om liv. Ja, vad är det egentligen? Det finns olika definitioner beroende på vem som har gjort definitionen
och det finns ingen generellt accepterad definition på vad liv är.
En klassisk definition på liv har varit att det är ett system kapabelt att utföra flera funktioner som att äta,
ämnesomsätta, utsöndra exkrement, andas, flytta på sig, växa, reproducera sig och svara på yttre stimulans. Men
flera av dessa egenskaper återfinns ju hos många maskiner, till exempel en bil, och vissa av dem finns inte hos andra
företeelser som vi ändå betraktar som levande väsen till exempel vissa bakterier som inte andas men livnär sig genom att ändra oxidationstillståndet hos svavel.
En annan vanlig definition bland biologer är den metaboliska eller ämnesomsättningsbaserade. Den menar att ett levande system är ett objekt med bestämda gränser och som hela tiden utbyter en del av sin materia med sin
omgivning utan att ändra sina allmänna egenskaper åtminstone inte under en viss tidsperiod. Men den
definitionen passar ju ganska bra in på lågan hos ett vanligt stearinljus och den brukar vi inte betrakta som en
form av liv. Vidare finns det sädeskorn och sporer som kan ligga i hundratals år eller kanske årtusenden utan någon metabolisk aktivitet och som sedan vaknar till liv när den omgivande miljön blir gynnsammare.
Det finns också en biokemisk eller molekylärbiologisk definition som menar att levande organismer är system
som innehåller reproducerbar, nedärvd information kodad i nukleinsyremolekyler, gener, och som ämnesomsätter genom att kontrollera hastigheten på kemiska reaktioner med hjälp av katalysatorer, så kallade enzymer. Men hur är det då med de virusliknande väsen som inte har några nukleinsyror alls, men som får liv genom att parasitera på sin värd. Är de något slags delmängd av liv?
Vi har också den genetiska definitionen av liv som går ut på att det är ett system kapabelt att utvecklas genom
naturligt urval. Det naturliga urvalet påverkas av mutationer, felaktigheter i genupprepningen, vilka ibland kan ge upphov till en för organismen gynnsam egenskap som ger den större chans att överleva. Den är också en
förutsättning för att enklare livsformer kan utvecklas till mer komplexa former. Replikeringen, upprepningen, är
alltså av mycket stor betydelse och varje livsform har en enorm, inbyggd strävan att replikera sig, fastän den inte
själv har något uppenbart att tjäna på det. Jämför också uttrycket "genbuss" det vill säga att allt levande bara är
ett slags skal för transport av livet till nästa generation av liv. Skalet i sig är inte så viktigt som genen.
Slutligen vill jag nämna den termodynamiska definitionen. Den skiljer på öppna och slutna system. Ett öppet
system - en livsform - utbyter till exempel ljus, värme och materia med sin omgivning. Termodynamikens andra
huvudsats säger att i ett slutet system kan ingen process äga rum som ökar nettoordningen eller minskar
nettoentropin i systemet. Universum sägs vara ett sådant system i full färd mot total oordning - "universums
värmedöd". Livsformer är ordnade och tycks då avvika från andra huvudsatsen eller kan definieras som lokala
regioner där satsen ej gäller. Utifrån sett står de dock inte i motsatsförhållande till denna lag, eftersom de ökar
sin ordning på bekostnad av en större minskning av ordningen i universum utanför sitt eget system. Större delen av livet på jorden är beroende av ljusflödet från solen, varvid mera komplexa molekyler byggs upp av enkla.
Generellt tycks ett energiflöde genom ett system, vare sig det är ett levande eller enbart ett kemiskt system, öka
ordningen och även ge upphov till någon form av cykel. Kolcykeln vid fotosyntesen hos växter är ett exempel.
Av definitionerna ovan ser vi att det inte är så enkelt att fastslå vad liv egentligen är för något. Det kan vara
själva genen eller systemet som genen ingår i det vill säga en organism i form av en bakterie, en cell eller ett djur
bestående av en mängd celler. Vidare tycks livet stå i motsatsförhållande till universums väg mot entropi,
värmedöd. Livet tycks således drivas av någon slags kraft som åtminstone tillfälligt balanserar kraften som
strävar mot oordning.
Sedan har vi den andra frågan om det behöver finnas en mening med livet. Man måste ju också fråga sig "ur vems synpunkt" kan det vara någon mening med livet? Är det ur den enskilda människan synpunkt eller ur något
högre stående väsens synpunkt vi ställer den här frågan?
Vid första anblicken verkar ju det mesta vara högst meningslöst - åtminstone ur den enskilda människans
perspektiv - som ju inte kan ta med sig något till "den andra sidan" efter sin död. Om vi ser det ur kommande
generationers synpunkt, verkar det inte så mycket bättre heller. Enligt astronomerna kommer jorden och innanförliggande planeter att uppslukas av den enorma hetta som solen utvecklar om fem miljarder år, då kärnbränslet tar slut i dess inre. Man tror att enkla livsformer uppstod för fyra miljarder år sedan, så vi har snart nått halva cykeltiden för liv på denna planet. Ur den enskilda människans synpunkt borde det därmed inte finnas
någon mening med livet... vi är bara genbussar som har till uppgift att krångla oss fram på en ojämn väg under en begränsad tid.
Eftersom den här diskussionen baseras på att bara det man kan observera med sina sinnen är verkligt så faller
förekomsten av ett högre stående väsen och dess eventuella avsikt med livet bort.
Således finner vi så här långt ingenting som tyder på någon som helst mening med att liv finns på vår jord. Om
vi å andra sidan tror på att det alltid finns en orsak-verkan i allt som händer i tillvaron, så borde det gå att hitta en förklaring till att det finns liv, men det är ju inte samma sak som att det finns en mening med det hela. Orsaken kan då vara den som nämnts ovan att varje energiflöde genom ett system tycks ge upphov till cykler och ibland till och med ett livscykelsystem, som kan replikera sig själv till allt komplexare former. Således finns det ingen speciell mening med livet utan bara en orsak till livet. Skulle en orsak vara ett sämre alternativ än en mening?
| Av |
Författare:
Bo Hultgren
Publicerad: 17 apr 2001 12:25
Ingen faktatext angiven föreslå
Kultur, &, Nöje, Övrigt, Kultur & Nöje, Övrigt, livets, mening, diskussion, sällan, något, livets, mening, sägs, naturvetenskaplig, utgångspunkt, undantaget | föreslå
Artikeln är inte placerad. föreslå