Vi som skinnar musiker

När jag nu vänder mig om i rummet ser jag fem-sex hyllmeter med böcker om musik. Jag går hellre och ser en spelning med en spännande ny artist på Kägelbanan i Stockholm, eller varför inte Stallet eller Emmabodafestivalen, än att jag ser en storsäljande gigant casha in på Globen.

Med den här utgångspunkten BORDE jag inte arbeta på ett stort skivbolag. Framförallt inte på en så kallad "major" som dessutom är ägd av Onkel Sam. Såna bolag är trots allt bara ute efter att skinna musiker och skivköpare på deras sista sekiner. För att sedan snabbt som ögat skaffa sig loftvåningar vid Central Park på Manhattan. Än värre, än mer cyniska, har de stora skivbolagen sedan blivit när de nu snabbt måste rädda sina förmögenheter undan det glufsande Napster-monstret. Det man är allra minst intresserad av är god musik.

Allt detta, och lite till, påstås I alla fall om oss på storbolagen.

Men jag känner inte särskilt mycket igen mig I den bilden. Visst, i min skivbolagsvardag handlar det alltför lite om musik. Men huvuddelen av arbetstiden går inte åt till att räkna pengar, höja skivpriser, sälja Dr Bombay, jaga 13-åriga Napster-användare, putsa Jaguarer eller snorta koks. Nej, det som snor tråkigt mycket av min tid är den frustrerade jakten på nya sätt att nå ut med bra kvalitativ musik. Framförallt om den är på svenska.

Under det senaste året har jag samarbetat med artister som poeten Tomas Andersson Wij, med rocklegenden Pugh Rogefeldt, med The Soundtrack of our Lives, Olle Ljungström. Just nu jobbar jag med en akustisk jazzplatta - Tina Ahlin tonsätter Hans Alfressons dikter - och en platta med en kille som kallar sig Satellite People och låter som en korsning av Leonard Cohen och Will Oldham. Det här är inte musik som man hör på kommersiell radio, MTV dräglar inte över videor på dylika artister, tills alldeles nyss fanns ingen svensk rocktidning, de intressanta TV-programmen är så få att man hinner räkna upp dem medan man bokstaverar L-u-u-k. Så vad gör man då? Det är såna frågor som tar upp en ohälsosamt stor del av tiden.

En aspekt på problemet, helt rätt, är att vi majors inte alltid är de rätta bolagen för musik som rubriceras som "smal", "sökande", "nyskapande". För att nå ut med sån musik, hur den än låter, krävs idag en fokusering och en dedikation som inte riktigt hinns med när man på dagordningen kanske har 30 plattor som klassats som prioriteter. Så är ofta verkligheten på ett bolag som ger ut plattor från USA, England, Sverige och kanske 10-20 länder till. Samtidigt.

Paus! Stopp! Nu börjar jag att låta precis så dyster som jag lovat mig själv att inte låta. Jag skulle ju berätta att det är ganska så spännande att jobba på eller med ett stort bolag. Bara lugn, det är inga som helst problem att hitta fler plus än minus. Ta bara alla kollegor. Här finns personal som tar hand om allt det där med annars skulle behövt göra själv: bokföring, ringa-ringa-ringa, annonsprutning, sälja till skivbutiker, fixa bokningen av bilen till inspelningen, ja allt det där trista, om jag ska vara helt ärlig. Framförallt finns det pengar att göra plattor med artister som låter som kosrningar av Will Oldham och Leonard Cohen. Om korsningen bara är tillräckligt begåvad, vill säga.

Här finns också mängder av musikkunnigt folk som det är intressant att jobba med. Vi är 60 stycken på svenska Warner. Runt omkring mig har jag killen som var trummis I Pughs första band, här finns han som jobbat på ZTV och P3, hon som varit här sedan 1965 och jobbat med gamla artister på bolaget - Cornelis Vreeswijk! Fred Åkerström! Jag hade fått leta länge för att hitta all den kunskapen om jag valt att fortsätta att ha mitt eget skivbolag.

Jag vet inte var den här texten riktigt hamnade. Jag är kanske heller ingen "typisk" representant för ett majorbolag. Det är möjliga att såna pysslar med produkter som A-Teens eller Blaha-Blaha Men.

Men eftersom kritiken mot majorbolagen ofta är så klantig kände jag att det var på sin plats med ett litet tvärsnitt ur just min lilla ankdamm.

Skivpriser, varför vi vill stoppa Napster, varför vi inte kan ge ut allt som rör på sig, allt det där får vi diskutera en annan gång. Gärna strax.

Av Lars Nylin 10 apr 2001 09:34