Jag - en slakteribil

Till det yttre ser jag ut som vilken slakteribil som helst. Mitt jobb blir lättare då. Jag tar bara på mig de där allra längsta transporterna, som skulle ha varit mest plågsamma för djuren.

Beskedligt kör jag från gård till gård och samlar upp de tilltänkta offren. Jag ser till att det alltid finns ren halm på golvet och färskt vatten att dricka. För att djuren har det både lagom varmt och frisk luft att andas, är jag luftkonditionerad. Om folk envisas med att lasta på fler djur än jag har plats för, så utvidgar jag mig. Fast jag gör det så att det inte syns utifrån.

Sedan kör jag inte till slakteriet. Istället kör jag dem dit där jag själv kommer ifrån. Där blir djuren omhändertagna och får leva i lugn och ro.

Det händer ibland att någon blir misstänksam och ringer polisen, men de har ingen chans att ta mig. Jag kommer nämligen från en annan dimension. Den finns hela tiden parallell med den här, så jag kan när som helst passera gränsen. Det gäller bara att veta hur man ska gå till väga.

Vid det här laget är det många som har sett hur jag bara har försvunnit mitt framför ögonen på dem, men hitintills har ingen vågat låtsas om det. Varken poliser eller privatpersoner. Vem skulle tro på något sådant?!

Jag ägnar mig inte enbart åt att direkträdda djur, även om det är viktigt nog. Nej, jag kör runt och plockar upp de allra grymmaste djurägarna, så de själva får känna på vad det vill säga att åka i en slakteribil. Då finns inget rent golvströ, inget vatten och definitivt ingen air condition!

För ett tag sedan, när jag var ute på en sådan runda, var det en som blev sjuk. Han hade visst dåligt hjärta. Då skickade jag, från taket, ner en syrgasmask för att han skulle kunna andas. Som död hade han inte varit till någon nytta. Dessutom är döden ibland ett alltför lindrigt straff. Ganska handfast inlärningsmetodik kan tyckas, men den är effektiv. De som har varit ute med mig bättrar sig. Garanterat.

Den senaste tiden har jag också börjat köra runt med väl utvalda politiker. Trots allt är det ju de som bestämmer vilka regler som ska gälla. Det knepiga är att få dem att stiga ombord. Jag har experimenterat med att förvandla mig till taxibil och flygbuss. Flygbuss har visat sig vara ett säkert kort.

På politikerresorna har jag också experimenterat med att ta dem med till ännu en annan parallell värld, som är precis likadan som den här, fast tvärt om så att säga. Där är det människorna som blir slaktade och använda till experiment. De turerna har inte alls varit populära. Men de har varit mycket effektiva.

Jag planerar en tripp till Bryssel snart. Det ska bli intressant att se vad den kan ge.

Ni kanske tänker att jag alldeles ensam inte hinner uträtta tillräckligt för att det ska göra någon skillnad. Det är alldeles riktigt och ofta känns det frustrerande. Men då försöker jag trösta mig med att jag bara är den allra första i en lång rad. Det är redan flera andra som ligger i träning. Efter hand kommer de att placeras ut på strategiska ställen.

När vi från dimensionen Animalia har nått vårt mål, kommer ni att märka skillnaden.

Av Birgitta Sjöholm 08 apr 2001 14:53