sourze.se

Att vara ett homobarn

Det diskuteras väldigt mycket just nu om homosexuella ska få adoptera barn eller inte. Min omedelbara reaktion på den frågan är att det är självklart. Varför inte?

Redan där tar det stopp. Jag blir emotsagd från alla håll. Mina vänner utbrister "Stackars barn, det kommer att bli mobbat!" Då säger jag att det inte alls bör bli så, att barn är mer öppensinnade än vuxna och hellre ifrågasätter saker de inte förstår än förkastar dem. "Barn ÄR elaka!" kontrar de med då. Det säger ju emot sig självt. Om barnen nu är så elaka av sin natur, kommer de ju att kunna hitta dåliga sidor eller konstiga drag hos vem som helst, bara de vill.

Visst, det här är något barnet inte kan påverka. Men jag menar, vilket barn kan bestämma vilka föräldrar han eller hon ska få? Sitter man i något väntrum innan man släpps ner på jorden, där man får välja vilka föräldrar man ska få? "Ole, dole, doff. Jahapp, det får nog bli snobbparet på Östermalm. Eller ska vi singla slant om saken?"

Det är mycket möjligt att barn som är adopterade av homosexuella behandlas på ett annat sätt än andra. Men det finns inga som helst siffror på att de skulle må sämre än andra barn.


Låt oss se det såhär. Din bästa kompis berättar att hans eller hennes föräldrar är två tjejer/ två killar. Hur skulle du reagera? Om du reagerar negativt, bör du nog hellre tänka över dina egna åsikter än ifrågasätta deras hemmiljö. För det enda felet i det här sammanhanget är ju samhällets syn på det annorlunda.

Då jag frågar om det är bättre att en litet barn får leva utan föräldrar eller tak över huvudet än att det får homosexuella föräldrar, får jag en otrolig respons. "Det är ju inte alls samma sak!" Nähe. Varför finns adoption?
- För att ett barn har det dåligt och inte kan omhändertas där det befinner sig, och att det finns ett par någon annanstans som gärna vill ta hand om det.
Men nu kan alltså eventuell utsatthet påverka huruvida ett barn kan få en kärleksfull uppväxt eller inte.

"Om det var meningen att de homosexuella skulle ha barn, skulle de kunna få det själva" var det en som uttryckte sig en gång. Jasådu. Så om någon hetero inte kan få barn, är det meningen? Du får en dödlig sjukdom. "Äh, det var meningen". Skulle du ärligt talat tänka så? "Hörni, alla par som gått igenom så mycket för att få barn på naturlig väg, ge er av. Ni kan ju inte få adoptera. Det var inte meningen att ni skulle få barn".

Jag påstår inte med denna artikel att homosexuella är bättre föräldrar är heterosar. Men det minsta man kan göra i en sån här situation är att ge alla människor samma rätt till att prövas om de passar som föräldrar.

Som avslut vill jag ta upp lite intressant statistik. Vi är 1000 elever på min skola. Enligt en undersökning så finns det 10-15 procent homo- eller bisexuella i Sverige. Om man följer statistiken exakt, säger den oss att här finns det mellan 100 och 150 elever som är homo eller bi. Ni kan själva räkna ut hur många som, statistiskt sett, inte är hetero i er skola/ på ert arbete/ i er omgivning.

Bryr ni er ärligt talat om vilka det är? Eller ger ni alla en lika stor chans att bli vän med er? Jag tänkte väl det.


Om författaren

Författare:
Camilla Holst

Om artikeln

Publicerad: 01 apr 2001 22:06

Fakta

Ingen faktatext angiven föreslå

Plats

Artikeln är inte placerad. föreslå

Dela artikeln

Länk till artikeln: