En stank av död och likgiltighet

Har alla människor och människoliv lika värde? Självklart, skulle majoriteten säga.

Tankebild 1: En mor, som tittar hjälplöst på sitt lidande och döende barn. Finns det en skillnad i den smärtsamma känslan hon har beroende på hennes nationalitet, etnicitet eller religion?

Tankebild 2: Gör det mindre ont för ett barn att lida av cancer, utan tillgång till någon medicin eller ens smärtstillande medel, och vara döende beroende varifrån barnet kommer ifrån?

För majoriteten av folket är det självklart att alla människor är lika värda, att alla liv är lika heliga, att känslan av lidandet och döden är lika smärtfylld. Sorgen skiljer sig inte oavsett bakgrund och ursprung, den känner inga gränser. Frågan jag ställer här är: Känner vår empati dessa gränser? Varför agerar vi inte, i många fall inte ens reagerar, när dessa humana och civiliserade principer bryts i främmande länder? Är det svårare att leva in sig i andras situation ju längre det geografiska och, framförallt, det kulturella avståndet ökar?

IRAK. FN sanktionerna, som infördes 1990, har dödat 1,5 miljoner människor hittills, av vilka 600 000 var barn under fem år. Det dör fortfarande 4 000 barn i månaden på grund av sanktioner. Allt detta enligt FN:s siffror. Antalet dödade irakiska barn under de senaste tio åren är alltså ungefär lika många som antalet invånare i Sveriges andra största stad Göteborg. Försök att föreställa er detta. Tänk på det några sekunder. En gång till. Antalet dödade irakiska barn är alltså ungefär lika många som antalet invånare i Sveriges andra största stad Göteborg.

Varför? Jo, dessa barn hade oturen att födas i Irak under 1990 talet. Det var deras enda brott och de dömdes för detta med dödsstraffet. FN, det är ingen abstrakt organisation som styrs av UFO från rymden, även om det känns ibland så. Det är en organisation som styrs av de olika nationalstaterna, alltså av de olika regeringarna, alltså i förlängningen av oss. Det är den organisation som har så vackert definierat rätten till ett liv och alla människor lika värde och som skulle försvara dessa ädla principer. Istället har FN, med vår tysta tillåtelse, förvandlats till en bödel, använt sanktionerna som massförstörelsevapen mot civila.

Vilka är offren? Diktatorn Saddam Hussein och hans barn? Nej. Hans elittrupper och anhängare? Nej. Nej mina vänner, de 1,5 miljoner döda hittar ni bland de fattiga och de fattigas barn, bland de sjuka och de sjukas barn, bland de handikappade och de handikappades barn. Offren hittar ni bland de oppositionella mot regimen och bland medelklassen som inte hade fördelaktiga kontakter med eliten. De hittar ni bland de människor som inte ville tjäna på andras lidande och bland de som inte hade turen att ha släktingar utomlands som kunde skicka dollars varje månad. De hittar ni bland gravida mödrar och gamla pensionärer.

Det har pågått och fortfarande pågår ett folkmord i Irak. Ett tyst och sofistikerat sådant. Krigsförbrytarna är många, men vi kan nämna FN läs USA och Storbritannien och Saddam Hussein. Det är väl härligt att vi har internationell rätt och en FN-krigsförbrytartribunal i Haag. Skulle inte denna domstol straffa dem som genomför folkmord, som dödar oskyldiga barn, svälter ut en hel nation, som blockera medicin, medicinsk utrustning, reservdelar till vattenrening...?

Saddam Hussein ska självklart dömas där, anser majoriteten. Men många invänder kanske mot FN:s skyldighet, de menar att det finns en klar skillnad. Saddam Hussein är en farlig diktator, hans händer är befläckade med blod, medan FN är vår största internationella organisation, humanitetens riddare och sanktionerna är för världsfreden och mot diktatorn. Många hävdar kanske att den internationella politiken är en komplicerad och komplex sak som är svår att förstår. Vad skulle man göra då istället? Låta diktatorn tillverka sina kemiska och biologiska vapen och hota världsfreden?

Jag svarar så här: oavsett den komplicerade politiska situationen i denna fråga, oavsett vem det är som bär det största ansvaret för denna situation, oberoende av dina kunskaper om ämnet, är det väl alltid INHUMANT och BROTTSLIGT att låta oskyldiga människor betala priset, att låta barn dö för de vuxnas smutsiga politiska lek.

Skulle man tillåta en sådan utveckling i Europa? Skulle FN eller EU kunna införa sådana hårda och omfattande sanktioner mot ett europeiskt land som skulle orsaka massdöd bland befolkningen i det bestraffade landet? Skulle du tyst titta på medan 600 000 jugoslaviska eller danska barn skulle dö på grund av brist på medicin, livsmedel och rent vatten? Nej, det tror jag inte. Det hoppas jag verkligen inte.

Det skulle väldigt snabbt väcka starka reaktioner. Världsmedierna skulle snabbt visa avslöjande bilder från området, demonstrationerna skulle avlösa varandra, ledarskribenterna skulle gå till hårda angrepp mot FN, EU, NATO och USA. Moral och etik skulle lyftas fram. "Vi kan ju inte tillåta ett sådant barbari i vårt civiliserade samhälle", skulle höras från alla håll. Detta skulle vara den helt naturliga reaktionen. Ett civiliserat samhälle bör inte acceptera att oskyldiga människor dör på grund av politiska och ekonomiska intressen.

Jag frågar nu: Varför denna dubbelmoral? Varför är det ingen som bryr sig om de irakiska civila offren? De 1,5 miljon oskyldiga människor, som har fallit offer för FN sanktionerna, har inte väckt någon större reaktion i Väst under de senaste tio åren. De har dött på grund av konkreta politiska beslut tagna av länderna i FN och på grund av den allmänna likgiltigheten i omvärlden.

Hur kunde detta ske och passera nästan obemärkt i vår globaliserade värld, i vårt stolta IT-samhälle? 1 500 000 civila människor dör, 600 000 är barn. 4 000 dör varje månad. Var är de kritiska rösterna, de demonstrerande massorna, de avslöjande mediabilderna, de protesterande ledarskribenterna? Är det makthavarna som har det största ansvaret i och med de besluten de hade tagit i FN? Är det medierna genom att de undanhållit oss dessa fasansfulla fakta under alla dessa år? Eller är det vi själva som inte bryr oss, som inte känner, av någon anledning, lika stor empati med de irakiska barnen som man skulle ha känt med de danska barnen eller, till och med, med de lidande djuren?

Även du har ett ansvar i detta pågående folkmord. Det sker i FN:s, i Sveriges, alltså även i ditt namn. Det är du och jag som måste påminna de ansvariga politikerna om att alla människor faktiskt har lika värde, att alla människor har rätt till ett liv. Att även de irakiska barnen har rätt till en ärlig chans i livet. Vi måste säga ifrån nu: stoppa för Guds skull denna masslakt!

Till de ansvariga politikerna säger jag: "Hoppas att ni sover gott i natt. Dröm vackra drömmar, drömmar där det inte finns bilder på mödrar som tvingas dagligen hjälplöst se sina barn lida och dö framför sina ögon. Men skulle ni mot förmodan göra det, blir inte rädda. På morgonen vaknar ni och kan känna er lättade. Det var ju bara en mardröm."

Jag känner en stank av död och likgiltighet i denna värld.

Av Zeid Al-Bayaty 25 mar 2001 12:30