Intriger, lögner och maktspel

Förnedrande skräp hävdar kritikerna. De frälsta däremot ägnar sin fritid åt att följa intrigerna i Baren, Big Brother och Villa Medusa. Först på TV, sedan på webben.
- Jag har hittat den perfekta ursäkten för att titta på dokusåpor. Jag skriver min C-uppsats om dem, berättar Sara Jerngren som läser media och kommunikationsvetenskap vid Umeå Universitet.

Bio Abelli på Västerbottens museum var fullsatt när de i höstas ordnade en föreläsningsserie om TV-såpor i samarbete Bildmuseet, Film i Västerbotten och Institutionen för kultur och medier. En som tagit sig dit för att lyssna var Anna Rinnefeldt som går andra året på gymnasiets mediaprogram. Hon erkände lite motvilligt att hon tittade på Baren och Big Brother.
- Det borde inte vara intressant egentligen. Det är ju bara vanliga personer i ett hus. Men det är klart, de vinklar ju det så att man får fram någon som är ond och någon som är god. Annars skulle man nog inte titta på det, säger hon.

Relation till folk på TV
Just frågan varför vi tittar på dokusåpor har Sara Jerngren undersökt i sin C-uppsats. Hon kommer fram till att den främsta anledningen är att vi ska ha någonting att prata om.
- Jag tror att det är ett uttryck för det samhälle vi håller på att utveckla. Numera kan man ju jobba hemma och vi kan handla hemifrån. Eftersom vi lever så isolerat skapar vi relationer till folk på TV istället. Då har vi någonting att prata om när vi väl träffar riktiga människor, säger Jerngren. Mycket av det som händer i doku-såporna går ju också att följa hemifrån, via datorn.
- Det är faktiskt så att Big Brother har fler besökare på nätet än de har tittare på TV. Det är på nätet de riktiga inkomsterna finns, berättar Karin Ljuslinder, medieforskare vid Umeå Universitet.

Illiaden en sorts såpa
För de flesta känns väl fenomenet såpoperor som en relativt modern företeelse. Göran Everdahl, journalist och författare, hävdar dock att det inte alls är så.
- Jag förutsätter att berättelser som Illiaden framfördes i såpaform. Våra allra tidigaste berättelser dramatiserades säkert del efter del framför lägerelden. Cliffhangern, alltså att sluta berättelsen på ett dramatiskt och spännande sätt, har förmodligen en lång historia, säger han. Everdahl berättade sedan om såpans historia från Charles Dickens till tidningsföljetonger, stumfilmer, radioföljetonger och så slutligen utvecklades dagens TV-såpor. Den första helsvenska såpan var Lösa förbindelser som följdes av Varuhuset ett par år senare.
- Jag tänkte aldrig på Varuhuset som en såpa. Kanske var jag för liten för att uppfatta den så, berättar Anna Rinnefeldt.
- Jag har mest tittat på Rederiet och Tre Kronor, men jag tröttnade på Rederiet efter ett tag. När det började komma in utomjordingar i Tre Kronor slutade jag se på det. Där går gränsen, tycker Anna.

Manligt och kvinnligt i såporna
Marianne Liliequist, etnolog vid Umeå Universitet talade om manligt och kvinnligt i såpoperan. Hon menar att såporna är ett känsligt tidsuttryck.
- Jag tycker att man kan urskilja två typer av såpor. Den ena är den traditionella som representeras av Dallas och Falcon Crest. De producerades på åttiotalet och riktade sig framförallt till en kvinnlig publik med arbetarklassbakgrund. Relationer och relationsförvecklingar var det huvudsakliga innehållet i de traditionella såporna. På nittiotalet växte en ny typ av såpa fram. Den ville nå en bredare publik, både män och kvinnor och inte bara arbetar- utan också medelklassen. Melrose Place är ett bra exempel på en sådan såpa. Den är mer distanserad och ironisk än sina föregångare. Där är ingenting förutsägbart, det mest absurda kan hända, berättar hon.

Alla är sexobjekt
Liliequist har studerat hur kvinnors överlevnadsstrategier speglats i såpor och hur kvinnliga tittare tolkat innehållet. I de traditionella såporna var uppdelningen mellan manligt och kvinnligt stor. I Dallas till exempel var det männen som bestämde allt, men det var alltid kvinnorna som hade rätt. Därför läxade den starka modern Miss Ellie upp sin elaka son JR när han gjort någonting dumt. Eftersom man följde de traditionella könsrollerna förhöjde man till exempel moderskapet.
- Sue Ellen var bitchig och besvärlig innan hon fick barn. Men när hon blev mor förändrades hon och blev god och moderlig, menar Marianne Liliequist. I Melrose Place har man gått ifrån de stereotypa könsrollerna. Där har istället alla tagit över klassiskt manliga egenskaper som egoism och individualism. Endast en homosexuell man visar vad som traditionellt beskrivits som kvinnliga egenskaper. I Ally McBeal har man gjort precis tvärtom. Där framställs istället både män och kvinnor som sentimentala och bekräftelsesökande, fortsätter hon.
I Dallas var det bara kvinnorna som framställdes som sexobjekt, idag framställs både män och kvinnor så. Vilket Marianne Liliequist föredrar beror på dagsformen.

Av Anna Norberg 22 mar 2001 10:31