Bokmoms är tokmoms

Det brukar heta att högmod går före fall. Förhoppningsvis kommer politiska kommentatorer i framtiden sammanfatta Marita Ulvskogs politiska karriär på det viset. Sätter man ideologiska käpphästar - som en onaturligt hög bokmoms - före sunt förnuft kan det lätt komma att straffa sig.

Det säger sig självt att höga skatter knappast gynnar konsumtionen. Någonting politiker ofta brukar använda sig av för att styra en folkmassas beteende. En hög skatt på alkohol genererar mindre drickande, vi har en hög tobaksskatt för att människor ska röka mindre och så är bokmomsen i Sverige en av världens högsta - varför? Det har mången fattig student frågat sig.

Kurslitteraturen brukar räknas som den tredje största utgiften för oss studenter. Enbart momsen på böckerna kan lätt bli några tusenlappar per år. Staten subventionerar studenten med bidrag och förmånliga lån. Men när det kommer till det mest elementära för lärandet - själva läsandet - har man valt att dra åt snaran. Resultatet blir att alltför många studenter väljer att köpa enbart en eller kanske högst två böcker per kurs. Något som dessvärre snabbt ger avtryck på tentamensresultaten, negativa sådana...

I Sverige har vi valt en hög bokmoms före en hög bildningsnivå. De flesta EU-länder har gått åt motsatt håll. Ett sådant exempel är vårt grannland Finland. Där valde man att prioritera bildningen före den höga bokmomsen.

Det är märkligt att det just är vårt land som valt att prioritera bort en ökad bildning. Vi är annars traditionellt sett en kunskapsnation som internationellt konkurrerat med en välutbildad befolkning. Ett gammalt svenskt ideal är att ens bakgrund inte ska spela någon roll för var man kommer hamna senare i livet. Det ska vara möjligt att göra den omtalade klassresan. Två instrument för denna är skolan och universitetet. Institutioner som är offentligt finansierade och öppna för samtliga.

Förutsättningarna för klassresan finns alltså i viss mån. Vad som saknas är det mest fundamentala, tillgången till kurslitteratur för rimliga priser. Vad är det som hindrar regeringen från att plocka bort denna för studenten sista spärr till kunskapen? Vi närmar oss samma punkt där vi började. Högmod går före fall och högmod är precis vad bokmomsfrågan handlar om från kulturminister Ulvskog. När vanliga människor råkar ut för högmod brukar det som allra värst sluta med att man får gå de sista kilometrarna på springturen. När en kulturminister råkar ut för högmod är det betydligt värre. I det här fallet blev det studenten som fick betala med sina missade studiepoäng.

Den gamla ordspråket säger att högmodet brukar sluta i fall. Så kommer det sluta för den minister som låter en hög bildningsnivå stå tillbaka för en ideologisk käpphäst som bokmomsen. Kan man inte se längre bort än vad de ideologiska glasögonen tillåter ska man inte vara minister. Antingen tar Ulvskog sitt förnuft till fånga och slopar bokmomsen, i annat fall har hon ingenting i regeringen att göra.

Av Christofer Fjellner 20 mar 2001 09:48