Min fascistiske gympalärare

Genom tiderna har jag haft ett antal gymnastiklärare, cirka 6-7 stycken. De flesta har haft den inställningen att gympa är det viktigaste ämnet för vår, elevernas, fortbildning. Lektionerna har även präglats av tvång.

Jag har aldrig förstått, varför man ska tvingas göra just det som läraren "bestämt" för lektionen. Att det är viktigt att röra på sig, speciellt om man sitter stilla i lektionssalar hela dagarna, det är inget att bråka om. Men att det skulle vara viktigt att man just klättrar i ribbstolar, slår kullerbyttor eller hoppar bock när man lika gärna kan cykla, hoppa rep eller dansa, det kan jag inte hålla med om.

När jag gick i lågstadiet kunde jag inte slå en kullerbytta. Jag tyckte det var obehagligt att försöka, min kropp är lång och smal och inte gjord för att slå kullerbyttor, men läraren insisterade alltid på att jag skulle göra det ändå. Dock var jag än mer envis. Jag led aldrig av att inte kunna slå en kullerbytta, förutom på gympalektionerna.

Samma sak var det med att stå på händer.

Skulle jag kasta mig mot marken bara sådär? Knappast! Innan
sommarlovet före jag skulle börja i fjärde klass var slut kunde jag faktiskt slå en kullerbytta. Jag har dock aldrig haft användning för det, annat än på gympalektionerna.

Nej, jag har aldrig förstått deras behov av att tvinga en att pröva saker man känner instinktiv motvilja inför. Jag måste säga att jag lärde mig att bli en självständig människa TROTS de fascistoida gymnastiklärarnas hets, knappast tack vare den. Det är som när en vuxen i princip tvingar ett barn att "ge farbror Bengt en kram nu", trots att barnet inte vill. Lär det barnet att hennes kropp är hennes egen och att ingen får röra henne om hon inte vill, vuxen eller ej? Id think not.

Gymnastik kan lära elever laganda, men också mobbing. Gymnastik verkar vara det enda ämne där det är ok att skratta åt de som är sämre, de som får bollen i huvudet istället för att fånga den. Hur många lärare skulle tillåta att man på en mattelektion skrattade åt den som hade en poäng från Godkänd på provet?

Eller att, när man ska göra ett grupparbete om något, bara två personer av sex får göra något roligt medan de andra sitter och ser på och önskar att de fick vara med? För så ser det ofta, alltför ofta, ut på en gymnastiklektion åtminstone på mellan- och högstadium. Man vet att man ändå aldrig får några passningar av de duktiga pojkarna när man spelar innebandy, så man intalar sig att man inte vill ha några heller och att innebandy egentligen är tråkigt.

Jag hade en vän som de andra pojkarna skrattade åt för att han var dålig på en viss sak. Läraren sa aldrig någonting, kanske tyckte han att min vän faktiskt borde "vara man nog" att klara den enkla saken. Jag hatar dem faktiskt för det, för att de lät vissa göra sig till kungar över de andra för att de var bättre i ett sådant ämne som gympa, ett ämne där man aldrig åstadkommer något egentligt. Jag vet att han försökte att inte ta åt sig, min vän, men det var inte alltid så lätt.

--

I sjuan hade vi en gympalärare som verkligen seriöst menade att gymnastik var det viktigaste ämnet. Utan det kunde vi inte komma in på gymnasiet och att inte få bra betyg i gympa var samma sak som att slänga bort sitt liv. Alla dörrar skulle stängas för oss, ungefär så lät det. Jag trodde honom inte och se, han hade fel. Delvis. Man måste faktiskt ha betyg i gympa.

Jag tycker man ska avskaffa betygen VG och MVG i gymnastik eftersom de är fullständigt irrelevanta annat än möjligtvis om man ska bli gympalärare. Vad man har för "kunskapsnivå" ? i gymnastik är inte intressant. Man kan behålla betyget Godkänd för att motivera eleverna att gå dit och att delta, för deras och mitt, kanske eget bästa. Det gäller för övrigt även andra ämnen som inte är direkt viktiga för fortsatt utbildning, till exempel slöjd, musik och bild alla skolor med musik- eller bildinriktning jag känner in tar inte in folk baserat på deras betyg i respektive ämne utan snarare på intagningsprov.

Det finns tre syften med skolgymnastiken, tycker jag. Det första är att lära de elever som inte kan att simma. Det är något man har direkt nytta av. Det andra är att vara ett roligt och nyttigt sätt för elever att få lite motion, med betoning på roligt; det är ingen mening med att tvinga barn att klättra i rep. Det tredje är väl att få en grundläggande kunskap i näringslära, också det nyttigt och användbart.

Jag skulle vilja tillägga att den gympalärare jag för nuvarande har inte alls är det minsta fascistoid, med gympalärarmått mätt. Jag tycker faktiskt att gymnastik är riktigt roligt, ibland. När jag är där, jag vägrar fortfarande bli tvingad.

Av Gisela Jönsson 16 mar 2001 17:54